”Hur hinner du med allting?”

(Krönika publicerad i Allas Veckotidning 2010)

”Hej Hillevi och grattis till nya boken. Jag har en fråga: Hur hinner du med allting? Du har tre små barn, skriver krönikor och gör intervjuer och bloggar och chattar – och så skriver du böcker också. Jag är full av beundran, men skulle behöva några tips – för jag hinner knappt med att vara mamma, känns det som. Tack på förhand från tvåbarnsmamman Anna i Vallentuna.”


Helena, jag kan också bli alldeles matt i knäna när jag ser allt jag hinner med. Och du är inte ensam om att undra. Mina författarkollegor brukar också fråga hur jag bär mig åt. Så jag kan väl köra mina ”författartips” på er också?
Men först måste jag kasta in en brasklapp – människor är olika, och det här är ingen tävling. För min del handlar det kanske om att jag har en överkapacitet. Det var frustrerande innan jag fick barn och började skriva, men nu är det en fantastisk tillgång.
Med det sagt så har jag ändå några käpphästar som jag tror funkar på alla: Ta en sak i taget, planera in tid för återhämning och ha god framförhållning.
Man brukar ju säga att kvinnor är så himla bra på att ha många bollar i luften samtidigt, som om det alltid vore en god sak. Jag är inte så säker på det. När man försöker göra många saker samtidigt så tappar man fokus. Fokus är viktigt, vad man än gör. Om man skriver en bok, om man ringer försäkringskassan (framför allt då!) eller om man är tillsammans med sina barn så är det viktigt att vara närvarande i det man gör.
Så börja med att göra en sak i taget. Även om högen av ogjorda grejer är meterhög, så blir den inte mindre för att man börjar rafsa hysteriskt i den från alla håll. Ta den översta saken, utför den och lägg den till handlingarna. Sedan tar man nästa och sedan nästa, lugnt och metodiskt. Jag lovar, du kommer bli förvånad hur mycket du hinner på en dag. På en vecka är nästan det där oöverstigliga berget borta, och du kan sätta dig ner och pusta en stund.
För man orkar inte vara hur duktig som helst, därför måste man planera in tid för återhämning. På riktigt. Du måste skriva in det i kalendern. Jag tar minst en dag i veckan som bara är min. Det kan handla om att jag ligger i badet och läser en god bok, eller att jag går en lång promenad och hör fåglarna kvittra. Eller att jag simmar och softar på gymmet. I början skrev jag Möte hela dagen!(Med mig själv). Numera så ritar jag bara ett hjärta på den veckodagen. Den är helig, jag låter ingenting rubba den. Om barnen är sjuka, så måste jag få en annan dag i veckan. Det här är superviktigt.
Sedan, när man har hämtat sig lite från sin duktiga vecka, så kan man ta itu med framförhållningen. En mycket underskattad syssla!
Jag skulle aldrig kunna skriva en bok samtidigt som jag skriver en massa krönikor, då flyttas fokus från boken. Böcker kräver att man hinner tänka långa tankar, nämligen, de får inte hackas upp av annat, till synes ovidkommande. Därför avsätter jag helt enkelt tre veckor eller en månad till att skriva krönikor och kolumner och gör då i princip bara det. Det gör att jag ”får loss” flera månader av tid till att skriva böcker.
Och sedan har jag slutat att banta, men det vet ni ju. Det frigör också en enorm massa kraft och tid!