Jag håller just på att läsa en intressant bok, ”Resa med rabatt” Merete Mazzarella (kommer den 10 mars). Egentligen handlar den mest om den stora omställningen med att bli pensionär.
Men en utgång i början fångade mina funderingar:
”En medelålders man kan fortsätta att uppfatta sig själv som idrottare – tills hans dotter påpekar att han inte löptränat på tjugo år. Den som i åratal varit fattig kan fortsätta att vara extremt sparsam också när han fått det betydligt bättre ställt.”
Visst är det sant? Jag definierar mig fortfarande som före detta tävlingssimmare, trots att jag inte har tävlat sedan jag var barn. Och har man en gång varit fattig så tror jag aldrig det går ur. På gott och ont. Mest på gott, tror jag, för det är en jäkla ordning på pengarna i det här huset. Och jag kan fortfarande öppna kylskåpet och bli alldeles lycklig när jag ser att det faktiskt är fullt med mat. Riktig mat. Nyttig mat.
