En av Bodil Jönssons teser i ”Tio år senare” är att alla har blivit barnsligare. Inte minst ungdomar, vilket kan vara intressant med tanke på debatten efter min förra krönika:
”Jag är inte imponerad av effekterna av de förändringar som skett i skolan, nära förknippade med förändringarna i samtidskulturen. Eftersom man helt enkelt inte har ”tid” (!) med det viktigaste av allt, nämligen att få fatt på sammanhangen, har effekten blivit en dagis-mentalitet som sträcker sig långt upp i skolåldern. På universiteten möter vi nu inte sällan studenter som är ungefär som gymnasister var förr. De saknar vana vid att själva kunna tänka i mer än två led. Och i ställt för att botanisera i den egna kunskapsreaktorn vänder de sig till Google eller liknande för att få svar. På detaljnivå är det givetvis inget fel med det, men för att bygga upp det egna kunnandet räcker det inte så långt. Kunskapen handlar minst lika mycket om sambanden mellan olika kunskaper som om de enskilda kunskaperna i sig.
Min bild av dagens 17-åring är alltså att han är mindre vuxen och mogen att hantera livet än vad en 17-åring var för tio år sedan.”
Vad säger ni? Har hon rätt?
2 kommentarer
Tyvärr har hon rätt. Möjligen beroende på att det för ca 10-15 år sedan blev ”fint” med lärare som abdikerade från sin roll som pedagoger. Har precis haft ett antal anställningsintervjuer med personer runt 20-strecket och jag blir helt matt… De har minst sagt svårt att se sig själva som en del av ett sammanhang.
Mina 17-åringar var BETYDLIGT mognare än jag var, när jag var så gammal (1979/80), men inte lika kaxiga. Det tycker jag stämmer (generellt) på dagens tonåringar: klokare än vad vi var, men mer försiktiga.
.-= Anna Toss´s last blog ..Vad ska man med familj till? =-.