Elliot kom hem med en målning och jag tänkte jaha, vad fin och skulle sätta upp den. Då säger han:
”Det där är mandala, mamma.”
Jag känner hur jag liksom stannar i steget.
”Mandala?”
”Ja, det är på hinduiska.”
Hinduiska. I går var det ju kinesiska. Fattar ni att man inte hinner med?
På kvällen måste jag kolla på Wikipedia:
”Ordet mandala betyder cirkel, och i hinduiska och buddhistiska ritualer syftar det på en figur som ritas på marken eller målas på ett bord och som symboliserar de kosmiska och himmelska regionerna. En sorts koncentrations- och meditationsfigurer konstruerade av cirklar och former. Korrekt avbildad och vederbörligen invigd blir den ett koncentrat av ockult energi, som drar till sig dolda krafter och själv utsänder strålar som en talisman. Inom mandalacirkelns gränser tecknas andra geometriska figurer, mindre kvadrater, trianglar och cirklar som delar det Hela i heliga zoner.
Mandalan beskådas i samband med meditation, den representerar det universum som individen träder in i. Mandalan anses vara ett kosmogram, en karta över universum, andliga bilder av världsordningen. Inom buddhismen symboliserar också mandalan alltings förgänlighet och skörhet. Efter det tidskrävande arbetet att bygga en mandala sopas bilden bort för att påvisa detta faktum.
En del moderna psykologer, den förste av dem C.G. Jung, har därför betraktat mandalan inte bara som ett kosmogram utan som ett psykokosmogram, en plan över mänskliga psyket som avslöjar sinnets djupare struktur. I nästan alla världens kulturer existerar en mandala i en eller annan form.”
Alltså. Dagens ord är mandala. Kom det ihåg.