Bipolar – not bonkers!

Min fina vän Ulrika har startat en ny facebookgrupp: Bipolar – not bonkers!
Och alla ni som har läst Ann Heberleins bok vet precis vad hon talar om. Så här skriver Ulrika om varför hon har startat sin facebookgrupp:

”Hej!
Jag heter Ulrika och fick 2007 diagnosen Bipolär 2 (förr kallat manodepressivitet). Efter många år av extrema pendlingar mellan djupa depressioner och hypomaniska tillstånd (Mani: Man har svårt att avbryta saker man håller på med – äter inte, sover inte förrän man är klar. Man är euforisk – man äger världen, startar vidlyftiga projekt utan att bry sig om konsekvenserna, ”shoppar loss” för extrema summor, sexlusten ökar vilket ofta leder till tillfälliga förbindelser etc..)
Efter manin kommer alltid depressionen. Allt blir svart, man gråter ofta och utan att veta varför, kolossal trötthet och handlingsförlamning, ingen lust till socialt umgänge, relationer kraschar, livet trillar ihop..
Jag har i många år ”mörkat” och ljugit när jag mått dåligt, hittat på ursäkter i stil med ”maginfluensa, min mor är sjuk”, etc, men det är slut med det!!
Jag vill nu nå alla er som jag vet finns där ute med liknande (aldrig exakt samma) tillstånd. Vill att du ska kunna känna som jag gör nu: vara öppen med sjukdomen och dela med dig av tankar, tips och råd till andra. Vi behöver sprida kunskap om psykiska sjukdomar; det finns alldeles för mycket felaktiga fördomar om oss. En psykisk sjukdom är inget att skämmas för, inte konstigare än att ha diabetes eller ont i hjärtat.
Så, kom ut i ljuset! Tillsammans kanske vi kan öka kunskaperna om Bipolärt Syndrom och hjälpa varandra till ett bättre liv.
OBS! Du behöver inte vara sjuk för att vara med!! Alla som är nyfikna och vill veta mer, kanske har en anhörig eller vän med symptom, eller bara vill vara med och stötta:
VÄLKOMMEN!”

Heja dig, Ulrika! Jag ska genast gå med som stödperson. Även om jag ibland undrar om jag inte varit på gränsen vid ett flertal gånger i livet, på gränsen till maniskhet, på gränsen till riktig depression. Hur är det med er läsare – känner ni igen er?