Min lilla solskenskille hoppade lite tokigt i omklädningsrummet på dagis och fick jätteont. Jättejättejätteont. Och det är allvarligt när man som Movitz av princip vägrar ha ont. Det är liksom under hans värdighet.
Han haltade och var ledsen och ilsken. Men man vill ju inte åka in till akuten i onödan. Så vi avvaktade natten.
”Ajajaj, mamma”.
Det blev akuten på morgonen, medelst röntgen. Och ja, han har en spricka i foten.
Nuförtiden gipsar man inte. Man ska försöka leva som vanligt, heter det. Då läker foten snabbare.
”Men han ska ha platta skor. Eller träskor”, sa doktorn.
Träskor i oktober?
I don’t think so.
Han fick springskorna.
Men han springer inte. Och han hoppar inte. Han leker med sina kompisar maskarna och bygger lego. Och går runt och ser ganska nöjd ut. Trots allt.
