Anna Toss replikerar:
”Jag hade också idéer när barnen var små om hur det skulle bli när de var 18, men medan de växer inser man att de är människor och vänner, inte principer. Det handlar inte på något vis om att förlänga barndomen utan om att man är vuxna vänner som hjälper varandra så gott man kan. Om du skulle vara tvungen att bo hemma hos mig Hillevi, för att du inte hade någon annanstans att ta vägen – tro mig, jag skulle inte ta ut ”marknadsmässig” hyra. Och inte tvinga dig att tvätta din egen tvätt heller, eftersom det är jag som tvättar i vår familj. Däremot skulle du antagligen få städa badrummet varje lördag och laga! mat två gånger i veckan.”
Svar: Jag skulle absolut propsa på att betala marknadsmässig hyra. Men jag gillar det där med att hjälpa varandra. Jag hoppas alla kvinnor lär sina söner att ta ett lika stort ansvar hemma som sina döttrar. För annars gör man skit för dem innan de ens har gått i ett förhållande.
Men visst.
Point taken. Jag kanske får äta upp allt det här när mina små trotsiga älsklingar blir 18.
Kan vi inte ha en dejt då, Anna, så får vi se hur det gick?
”Anna och Hillevi – tolv år senare”?
3 kommentarer
Jo, det bestämmer vi tycker jag. Jag kommer hem till dig 2021 och fikar med dig och dina förmodligen supercoola tonåringar som bor hemma helt gratis 🙂
PS Våra fyra barn har fått lära sig precis samma saker och vi har inte delat upp olika sysslor på något flick/pojk-vis. Jag fattar inte ens vad det skulle vara, jag kanske är könsblind. De har ändå visat sig ha väldigt olika talanger.
Och alla hatar de att städa 😮
….är det inte lite väl tufft att kräva av en 18-åring som fortfarande går i gymnasiet att betala hyra hemma? Ska man kräva extrajobb för att kunna betala hemma? Nej, så länge man går i skolan (gymnasiet) tycker jag allt att man kan få bo gratis… Däremot ta hand om tvätt, åtminstone delar av det. Och allmänt ansvar hemma för egna rummet, disk osv.
Vi har en 17- och en 19-åring boende varannan vecka. Hos oss har tonåringarna i många år haft eget ansvar för att städa sina rum, vilket ju inneburit väldigt stökiga rum och en del tjat från oss… Hemma hos mamman har det i större utsträckning varit hon som städat, eftersom hon inte står ut med stöket, och vill ha det på sitt sätt.
Det kan nog ofta vara just den egenskapen som ställer till det, att föräldrar (mamman…?) har svårt för att låta barnen/ungdomarna ha det stökigt, inte vika tvätten rätt osv osv. ”Det är lättare om jag gör det själv, så blir det bra” försämrar nog både jämställdheten och det egna ansvarstagandet för ungdomar.
När den första av våra döttrar tagit studenten och blev arbetslös/hade sabbatsår tyckte den gode fadern att hon skulle betala hyra. Jag tyckte att det var väl magstarkt eftersom hon faktiskt i princip inte hade någon inkomst (som allra mest ett par tusen i månaden av ett timjobb). Han stod på sig – ett tag. Sedan lyckades vi övertyga honom om att det var bättre att hon fick betala in natura, med arbete hemma. Hela familjen fick beting på olika uppgifter i hushållet och hon fick mer än vi andra eftersom hon var hemma för det mesta. Det funkade oftast utmärkt och blev dessutom en bra upplärning i att laga mat, tvätta, stiga upp först på morgnarna, gå ut med hunden och alla de där dagliga sysslorna, som anses så tråkiga och onödiga men i själva verket är helt oumbärliga för att en familj/grupp av sammanboende vuxna människor ska fungera.
Nu har hon flyttat hemifrån och det är tvåans tur – och det funkar fortfarande hur bra som helst.
Inom parentes sagt så hade det inte blivit någon skillnad om vi hade haft två söner eller någon av varje sort – alla måste bidra (=läras upp), och den gode fadern gör det naturligtvis också. Det är jag som har svårt att vända bort blicken åt en del tokigheter han har för sig i köket, men bara jag håller mig riktigt långt borta så brukar det bli bra till sist.
(Jag har halkat in i den här debatten via Anna Toss.)