”Nu har jag hört din röst!”

Signaturen Vic skickade lite glada tillrop efter intervjun i Tendens:

”Har just lyssnat på dig på Tendens. Roligt! Intressanta saker sades. (Och dessutom har jag aldrig hört din röst förut; nu kan jag höra den när jag läser dina inlägg och krönikor.)
Känner igen så mycket i det du säger: Jag har också sneglat på de väldigt sociala människorna och önskat vara mer som dem, men sedan insett att de vänner jag har är ungefär vad jag mäktar med. 😉 Man har sin nära krets. Och utöver den är ju vardagen fylld med möten med människor som kan ge oss något utan att alltid vara så väldigt djupa eller så vansinnigt roliga.
*hoppar i sidled mot Hillevi*
/hälsningar Vic”

Svar: Tack, vad gulligt. Ja, jag tyckte det blev ett varmt och kärleksfullt reportage. Även rösten kändes som jag. Det är inte alltid man känner igen sig själv efter en radio- eller tv-intervju. Men bäst var nog kidsen. Ungarna var störtsköna, klockrena i sina analyser av vänskap.