I går skulle Elliot plocka upp en lastbil, modell mindre, från sin leksakskorg.
”Mamma, vad är det här för ett djur?”
Denna ständiga fråga. Jag tittade lite förstrött. Och höll på att ramla baklänges.
”Jösses!”
”Vadå jösses?”
”Det är nog… ja, det är det. Det är en bålgeting.”
Den hade fastnat i förarsätet. Stendöd, antagligen, men gud, vad den såg hemsk ut med sitt groteska ansikte stickandes ut i ena änden och den gigantiska gadden ur den andra.
Jag visade den för Gunnar.
”Shit, har den körkort?”
Gunnar tog kort (som vi får lägga in när vi har de rätta tekniska hjälpmedlen med oss) men sedan ville ingen röra den. Hur död den än var.
Vi ställde till sist ut den på en stor sten i trädgården.
I morse skulle vi ta med den till grannpojkarna för att visa upp. De är också mycket intresserade av döda småkryp.
Men…
Bålgetingen var borta!
Hjälp. Den levde alltså. Hela tiden. Och den måste ha haft övernaturliga krafter för att ta sig ur sitt klämda tillstånd.
Och var är den nu? Det är som en skräckfilm.
1 kommentar
Ja eller så kom stora stygga kråkan/skatan/måsen och käkade up den 🙂