Katerina Janouch och Maria Näslund skriver så klokt och bra om tonåringarnas supande.
Som egentligen bara är en kopia av föräldrarnas supande.
Katerina Janouch inleder med den ständiga frågan:
”Jag säger ju det här hela tiden, vad väntar sig föräldrar som själva är plakat helg efter helg, att deras tonåringar ska bli nykterister per automatik? Ja, många barn säger ”det här ska aldrig hända mig” men så händer det i alla fall, i alkoholruset känner de sig hemma, och plötsligt känner de igen allting och det är tryggt, trots att de hela barndomen hatat sina fulla päron så blir ruset plötsligt en aha-upplevelse, och så super tonåringarna hejdlöst… Och så sitter vardagsnyktra präktiga vuxna där och lägger pannorna i djupa veck, hur ska vi få tonåringarna att dricka mindre (ni såg väl kanske rapporten om ungas ökade supande som kom i början av veckan.)”
Maria Näslund är inne på samma spår i sin krönika. Och det tål att upprepas:
”Bara prat räcker inte. Den gamla klyschan att barn inte gör som man säger utan som man själv gör, är inte så dum. Evin Rubar tog modigt upp den aspekten i sin tv-dokumentär ”Rör inte min sup!” och visade hur dyngfulla ungdomar festade vid sidan av sina föräldrar i Båstad.
Hur kan man förvänta sig att tonåringar är avhållsamma om de ser nära vuxna ständigt fira helg med ett rus?”
