Fast är det ett sådant nytt fenomen? Eller har kvinnorna/mammorna (och kanske framför allt deras familjer) varit duktigare på att täcka upp och dölja missbruket? Min farmor drack för mycket men det pratades det tyst om, röster sänktes och ögonbryn höjdes. Hon gick bort för över tjugo år sedan, men till skillnad från männen i familjen som gärna tittat för långt ner i glaset, så talas det fortfarande inte om hennes problem.
Män som dricker för mycket blir lite mer män, med stora rörelser och höga röster. Kvinnor blir mindre kvinnliga och därmed stigmatiserade. På både gott och ont.
Men något verkar ha hänt i sommarsverige i alla fall. Eller så ser jag bara mer nu när jag själv har barn. Kanske har det alltid varit så här. Att man blir lite semesteralkis till mans. Lådvin och öl på stranden när barnfamiljen semestrar är en rätt vanlig företeelse, och hur smart är det egentligen? Hur kan man ha någon uppsikt på sina badande barn samtidigt som man blir lite smålullig? Och hur kul är det? Jag skulle för allt i världen, aldrig någonsin slösa bort de där sommarveckorna jag har tillsammans med mina barn på att vara onykter. Det är då man äntligen har tid. Tid att prata, tid att bygga, tid att tänka, att leka och att bara vara med sina barn. Den tid som man så ofta saknar i vardagsstressen resten av året.
Men det är inte lätt. Man blir lätt betraktad som en tråkmåns och umgänge i sommarsverige inkluderar nästan alltid alkohol. Det är liksom själva bilden av semester och avkoppling. Själv gör jag ibland som Susanna Alakoski skrev i en krönika, låtsasdricker. Tackar ja för att inte verka tråkig och sen ”glömmer” jag att dricka upp.
Vad är det för fel med kaffe, saft och bullar på stranden?
Jag hade tårar i ögonen hela tiden när jag läste texten.
Konstigt, jag är född i slutet på 40-talet och min adoptivpappa drack non stop hela sin semester, min mamma hade eget företag och kunde inte ta semester, så mina barndomsminnen vad gäller sommaren är inte så ljuva precis. Nu däremot när alla snackar om att folk dricker jättemkt dricker nästan ingen jag känner för mkt, några glas vin till maten bara (våra barn är vuxna). Själv uppskattar jag också ett glas gott vin till festmat (1-2 ggr i veckan sådär). Jag är aldrig varit berusad i mina barns sällskap.
4 kommentarer
Fast är det ett sådant nytt fenomen? Eller har kvinnorna/mammorna (och kanske framför allt deras familjer) varit duktigare på att täcka upp och dölja missbruket? Min farmor drack för mycket men det pratades det tyst om, röster sänktes och ögonbryn höjdes. Hon gick bort för över tjugo år sedan, men till skillnad från männen i familjen som gärna tittat för långt ner i glaset, så talas det fortfarande inte om hennes problem.
Män som dricker för mycket blir lite mer män, med stora rörelser och höga röster. Kvinnor blir mindre kvinnliga och därmed stigmatiserade. På både gott och ont.
Men något verkar ha hänt i sommarsverige i alla fall. Eller så ser jag bara mer nu när jag själv har barn. Kanske har det alltid varit så här. Att man blir lite semesteralkis till mans. Lådvin och öl på stranden när barnfamiljen semestrar är en rätt vanlig företeelse, och hur smart är det egentligen? Hur kan man ha någon uppsikt på sina badande barn samtidigt som man blir lite smålullig? Och hur kul är det? Jag skulle för allt i världen, aldrig någonsin slösa bort de där sommarveckorna jag har tillsammans med mina barn på att vara onykter. Det är då man äntligen har tid. Tid att prata, tid att bygga, tid att tänka, att leka och att bara vara med sina barn. Den tid som man så ofta saknar i vardagsstressen resten av året.
Men det är inte lätt. Man blir lätt betraktad som en tråkmåns och umgänge i sommarsverige inkluderar nästan alltid alkohol. Det är liksom själva bilden av semester och avkoppling. Själv gör jag ibland som Susanna Alakoski skrev i en krönika, låtsasdricker. Tackar ja för att inte verka tråkig och sen ”glömmer” jag att dricka upp.
Vad är det för fel med kaffe, saft och bullar på stranden?
Jag hade tårar i ögonen hela tiden när jag läste texten.
Konstigt, jag är född i slutet på 40-talet och min adoptivpappa drack non stop hela sin semester, min mamma hade eget företag och kunde inte ta semester, så mina barndomsminnen vad gäller sommaren är inte så ljuva precis. Nu däremot när alla snackar om att folk dricker jättemkt dricker nästan ingen jag känner för mkt, några glas vin till maten bara (våra barn är vuxna). Själv uppskattar jag också ett glas gott vin till festmat (1-2 ggr i veckan sådär). Jag är aldrig varit berusad i mina barns sällskap.