Jag älskar när vi hjälper varandra. Sådär utan att ens fråga.
I morse blev Rebeckas mamma min räddande ängel.
När Movitz för allt i livet inte ville släppa mig på dagis.
Vi prövade allting, att locka med bollar och cyklar och att han skulle få sitta i fröken Mickes famn.
Nix pix.
Och resten av fröknarna var på morgonmöte.
”Ska vi kolla om vi kan hitta en sak därinne som du kan leka med?” sa jag efter tjugo minuter.
Han nickar lite tveksamt och darrar på läppen.
Men vad tror ni hänger på kroken?
Om inte leksakspåsen Leksakspåsen!
Från Rebeckas underbara mamma.
(Du är för jävla underbar, Anna!)
Tack snälla du!
Tack snälla alla som alltid har en hjälpande hand i vardagen.
Vad hade jag gjort utan er? Vad hade vi gjort utan varandra? Puss på er. Puss på oss.
Och Movitz lallade såklart nöjt iväg med en liten polishelikopter.
