Vi sitter hos frisören. En synnerligen trevlig man från Turkiet. Gunnars gamla frisör som numera klipper alla familjemedlemmar. Till och med Lykke skulle denna dag få lugg. Hon kan ju inte se ut som Per Morberg hela livet.
Eftersom det tar en stund att klippa pojkarna, så kilar jag iväg och handlar mjölk och bananer på Vivo. Plus lite gröna växter – de gamla klarade inte ökentorka i fyra månader utan vatten.
När jag kommer tillbaka pustar jag ut i väntsoffan bredvid Gunnar som är färdigklippt.
Movitz sitter så stolt och fint i frisörstolen.
Det är ett mycket litet rum.
Gunnar tittar på blompåsen.
”Vad blev det?”
Jag försöker minnas vad det stod på lappen att de hette.
”Runka!”
Han blinkade lite.
”Vad sa du?”
”Runka.”
Klippningen har avstannat. Allt i hela rummet har avstannat.
Gunnar jag sitter och tittar på varandra som lobotomerade guldfiskar. Nej, det kan de ju inte heta.
”Ranka! Det var någon slags klängranka tror jag.”
”Jaha!”
Frisören pustar ut.
Jag försöker byta ämne.
”Du den filmen vi såg i går var jättebra, den måste vi blogga om.”
(I ”I love you, man” förekommer för övrigt en runkstol och ett runkbord, så det kanske var ett freudian slip med viss eftersläpning. Om man säger så.)
