Det slår aldrig fel. Varenda gång jag börjar läsa feministisk litteratur så blir jag förbannad. På Gunnar.
Nu har jag fått denna fantastiska bok, Skriet från kärnfamiljen, av Rebecka Edgren Aldén och Tinni Ernsjöö Rappe.
Och direkt hugger jag på Gunnar:
”Ja, varför är det alltid så? Varför är det jag som köper alla julklappar och alla födelsedagspresenter – till och med till din familj? Varför är det jag som ligger och bryter ihop över alla barnkalas, medan du bara behöver gå efter en lista?”
”Vi har väl fastnat i ett mönster”, säger Gunnar trött.
Så nu ska vi bryta detta mönster.
Som ett socialt experiment.
När Elliot fyller sex så är det Gunnar som ska planera allt. Han kommer att vara pappaledig då och ha gott om tid – hahaha! – att göra inköp och gå och fundera. Han ska köpa alla presenter, göra alla inbjudningar och inköp för kalas, städa, fixa – rubbet!
Wow.
Eller hur.
Och det ska bli mycket intressant att se:
1. Om han kan fixa allt detta till barnets – och min – förnöjelse.
2. Om jag kan låta bli att lägga mig i.
4 kommentarer
Normalt när vi har fest hemma lagar Johan all maten och jag fixar allt runtomkring. En gång bytte vi roller, för skojs skull. Båda var frustrerade arga vrak när gästerna kom. Så vi gör inte om det. Vanans makt är stor och detta vanemönster fungerar eftersom vi faktiskt hjälps åt lika mycket…
Du ska inte lägga dig i, för då slutar han. Låt honom göra det på SITT sätt. Det kommer bli kalas.
Jag var tvungen att låta maken ta hand om planeringen av senaste barnkalaset. Hade helt enkelt inte tid pga jobbresa dagarna innan kalaset.
Det gick superbra! 😀 Inte för att jag blev förvånad egentligen, men ändå… 😉
Det var svårt att inte lägga sig i, ja. Man får bita sig i tungan ibland.
Vinnlägg dig om att INTE lägga dig i! Tänk vad skönt att slippa ha ansvaret!! Dyk bara upp på kalaset och njut av Elliot och alla de små gästerna. Det skulle jag göra.