Svenskan har ett stort loppisreportage från Roslagen. Jag är helt loppisberoende. På riktigt. Det är som en drog. Ser jag en skylt, gärna nymålad för en engångsloppis, så skriker jag ”LOPPIS! KOLLA! NIO TILL FEMTON! DET ÄR I DAG! SVÄNG HÖGER!” i bilen så Gunnar håller på att köra i diket.
Och jag har fört över mitt missbruk till mina barn. Elliot är en mästare på att fynda saker. Som en psalmbok från 1800-talet får tio spänn. Eller en påse skitbra köksvertyg för en femma. Eller en leksaksbarnvagn från femtiotalet för tjugo.
Kruxet är bara att prylarna tar plats. Mycket plats. Snart måste vi väl ha loppis själva.
