I dag har jag filmats för en tv-kanal. Igen. Och det är väl en sak att försöka prata naturligt framför en kamera. Men att gå!
Efter själva intervjun vill oftast kameramannen att man ska gå fram och tillbaka på en stig och se fundersam ut. Många gånger. Fram och tillbaka. Precis sådär som man aldrig gör annars. Och inte är man särskilt fundersam heller. Man tänker mest på huruvida man ser tjock ut – eller allmänt klumpig och infantil.
Naturlig ser man aldrig ut.
Jag kommer aldrig att vänja mig vid att göra de där gåorna.
Och jag undrar ofta om Guillou eller G W Persson eller Läckberg eller de andra också tvingas gå fram och tillbaka. De kanske vägrar. Det borde nog jag också göra. Fast jag är alldeles för mycket Lill-Babs för det. Jag tycker alltid synd om kameramannen som har för taskigt ljus eller ljud och som måste bära så mycket saker.
Jag får väl öva mer i stället. På att gå. Snyggt.
Så mina barn slipper skämmas.
1 kommentar
*haha* Jag blev intervjuad för ett reportage i Mosaik för några år sedan (handlade om de ensamstående föräldrarna i ”välfärdssverige”) – mycket gå och många omtag på en parkbänk blev det … Hur f*n svarar man naturligt & som om man aldrig sagt det förut när man får en fråga för 5:e gången då???