Lilla Lykke kastade sig över nya numret av mama i går. Eller okej då, snarare platsförpackningen runtomkring. Men innehållet var minst lika spännande den här gången. Intervjun med Camilla Läckberg är underbar. Det är Ana Udovic som har träffat ”Läckan” – och hon är verkligen en gudabenådad skribent. Man blir peppad och glad och sorgsen och glad igen. Allt i en och samma artikel. Jag älskar när människor bjuder på sig själva. På riktigt.
2 kommentarer
Tack ska du ha Hillevi, vad fint sagt!
Tycker du? Jag blev enbart provocerad. Hur sjutton kan Läckberg vara så självgod och helt bombsäker på att hon och Martin alltid kommer att hålla ihop? Det kan ingen av oss ta för givet – inte ens vi som har lyckats få förhållandet att överleva småbarnsåren… Martin övergav sitt ex när deras minsta var e n m å n a d. Om man inte drar öronen åt sig då, så det jag inte när man ska göra det.
Sen betalar hon en hantverkare (enl artikeln) med ett signerat ex av sin bok! Hur självgod får man bli? Han hade troligen föredragit pengar.
Är jag avundsjuk? Ja, kanske. Men framför allt kryllar det av svenska deckarförfattare som skriver oändligt mycket bättre än Läckberg. Henning Mankell, Håkan Nesser, Mari Jungstedt, Anna Jansson, Åsa Larsson, Johan Theorin och sist men inte minst den bästa av dem alla: Karin Alvtegen. De är värda all framgång.
(Obs! Intervjun var inte provocerande pga Ana Udovic och hennes sätt att skriva, utan pga det Läckberg sa.)