Fina Sally, med förmodligen världens lyckligaste skilsmässa i bagaget, skriver om bra separationer (Låter nästan som en Kikki Danielssonlåt, för övrigt: Jag ger dig bra separationer Som kan leda till nåt mycket mer. Och jag tror kärleken är på väg. med stora steg.)
”Halloj Jag tycker också det är viktigt att lyfta fram bra separationer, och framförallt GODA RELATIONER. Det finns många sådana, och varför inte belysa dessa, så folk ser exempel på hur det faktiskt kan gå till…
Kanske en bok/artikel där ungar berättar hur glada de är för att deras föräldrar kan umgås/vara vänner/prata/ komma överens/ta en fika, eller vad som helst. Där lite större ungar kan se tillbaka på sin uppväxt vad DE uppfattade som positivt mellan sina separerade föräldrar.
Göra DET perspektivet till ngt normalt, istället för motsatsen.
Typ så tänker jag..:-).
Kramkram/Sally”
Svar: Ja, jag vill gärna ha fler goda exempel. För de flesta som skiljer sig ballar ur totalt. Åtminstone i början. Det ska liggas runt och det ska bråkas om pengar och det ska grälas i veckor om en brödrost. Ni som har lyckats separera utan bråk och gräl – hur gjorde ni?
1 kommentar
Jag är inte den som skilde mig, däremot är jag ”den nya” efter en skilsmässa som gick väldigt sansat till. Visst grät både de vuxna och barnen när det hände, och min nuvarande sambos fd fru (det lät komplicerat…) var väl inte överförtjust i början över att veta att han blivit kär i mig. Men dessa känslor gick aldrig, aldrig ut över barnen. Hon bad till och med om ursäkt för vissa saker hon mejlat till mig när det var som rörigast. Bara en sån sak.
Båda föräldrarna och även jag själv klarade faktiskt att ta ett bra vuxenansvar, och det har vi fortsatt med. En viktig sak vara att vi tog det lugnt, jag träffade t ex barnen ca ett år efter skilsmässan.
Innan jag träffade barnen så sågs jag och fd frun på en fika för att prata, och också för att visa barnen att vi kunde ses, att det var okej att jag fanns med i bilden. Mamman är en klok person och förstod att hennes inställning till mig var viktig för barnen. Om vi vuxna någon gång har irriterat oss på varandra så är det inget som barnen hört.
Killarna har flera gånger sagt att de aldrig känt sig som ”skilsmässobarn” och de ser att alla vuxna runt dem faktiskt mår bättre idag.