Först upptäcker jag att Idagredaktionen på Svenskan har börjat blogga. Det är underbart. Och genom ett inlägg där läser jag om Rädda barnens nya bok ”Skiljas – barnen berättar”. Den bygger på mejl från 700 barn och ungdomar som har skrivit på Rädda barnens skilsmässosajt. Och det gör nästan ont att läsa vad barnen skriver:
”Jag säger aldrig någonting om att jag saknar pappa. Då kanske mamma skulle bli ledsen. Men på kvällarna tänker jag. Ibland känns det som om jag ska explodera. Det är min hemliga sorg.”
Carola 12”Det största problemet med mina föräldrars skilsmässa är att de tänker så mycket på sig själva. Jag som är barn kommer ofta i andra hand. Det ska vara tvärtom.”
Ella, 12
Jag tror vi borde läsa den här boken. Både vi som har skiljt oss och alla vi som har varit ett skilsmässobarn. För att inte tala om alla de 19 500 svenska par som ska skilja sig i år. För det är svårt att skiljas med värdighet. Det är svårt att skiljas över huvud taget. Och allra svårast är det nog för barnen. Som vanligt.
5 kommentarer
Hej!
Ville bara höra vad du tyckte om min blogg och om du ville lägga in en liten länk till den : )
Hjälp till läsare uppskattas massor : )
Ha en fin kväll! ¨
/ Camilla Johansson
http://www.lillmamman.se
Hej!
Ville bara höra vad du tyckte om min blogg och om du ville lägga in en liten länk till den : )
Hjälp till läsare uppskattas massor : )
Ha en fin kväll! ¨
/ Camilla Johansson
http://www.lillmamman.se
Hej!
Ville bara höra vad du tyckte om min blogg och om du ville lägga in en liten länk till den : )
Hjälp till läsare uppskattas massor : )
Ha en fin kväll! ¨
/ Camilla Johansson
http://www.lillmamman.se
Halloj
Jag tycker också det är viktigt att lyfta fram bra separationer, och framförallt GODA RELATIONER. Det finns många sådana, och varför inte belysa dessa, så folk ser exempel på hur det faktiskt kan gå till…Kanske en bok/artikel där ungar berättar hur glada de är för att deras föräldrar kan umgås/vara vänner/prata/ komma överens/ta en fika, eller vad som helst. Där lite större ungar kan se tillbaka på sin uppväxt vad DE uppfattade som positivt mellan sina separerade föräldrar….Göra DET perspektivet till ngt normalt, istället för motsatsen….Typ så tänker jag..:-)…Kramkram/Sally
För att hänga på det Sally skrivit i sin kommentar, det är viktigt att lyfta fram goda separationer. Lyfta fram att det faktiskt går att separera och resultatet blir något bra.
Jag ägnade många kvällar som barn att ligga med kudden över huvudet som ett försök att slippa höra min mamma terrorisera min pappa för allt han gjorde och inte gjorde.
Jag önskade mig ofta att pappa skulle ta med sig mig och mina systrar och flytta från vår psykopat till mamma. Varje gång han hotade med att flytta svarade hon alltid att han skulle tänka på barnen, att flytta skulle fördärva dem. Han lyssnade inte på henne, han tänkte inte på barnen, för de är fortfarande gifta.
Hade hand tänkt på barnen hade han nämligen flyttat………
Tack för en bra blogg och underbara böcker.
// Joanna