Joanna skriver om bråken och grälen och om att längta efter att pappa och mamma ska skiljas:
”För att hänga på det Sally skrivit i sin kommentar, det är viktigt att lyfta fram goda separationer. Lyfta fram att det faktiskt går att separera och resultatet blir något bra. Jag ägnade många kvällar som barn att ligga med kudden över huvudet som ett försök att slippa höra min mamma terrorisera min pappa för allt han gjorde och inte gjorde.
Jag önskade mig ofta att pappa skulle ta med sig mig och mina systrar och flytta från vår psykopat till mamma. Varje gång han hotade med att flytta svarade hon alltid att han skulle tänka på barnen, att flytta skulle fördärva dem.
Han lyssnade inte på henne, han tänkte inte på barnen, för de är fortfarande gifta. Hade hand tänkt på barnen hade han nämligen flyttat. Tack för en bra blogg och underbara böcker.
hälsningar Joanna”
Svar: Ja, så är det såklart. Att det inte är skilsmässan i sig som skadar barnen.
