Och i dag var vi på radiumhemmet…

När man ligger och ammar händer så konstiga saker.
I förrgår kände jag en knöl. En alldeles ny knöl som aldrig hade varit där förut. I låret.
I går lät jag Gunnar känna.
Han ryggade tillbaka.
”Den där måste du undersöka”, sa han.
Och när han låg i badet med barnen så googlade jag. På ”knuta i låret”. Det ska man inte göra. Jag fick panik.
”Gunnar, nu har jag googlat!” sa jag.
”Men du ska ju inte googla!”
Och detta kommer från en man som annars älskar google.
En läkarvän rådde oss dock att få det undersökt. Och i morse satt jag på kvartersakuten och såg skamsen ut.
”Jag har googlat”, sa jag.
Doktor Belfrage skrattade.
”Jaha, och vad har vi för diagnos då?”
Jag vågade knappt berätta. Man vill liksom inte säga det högt. C-ordet.
Hon klämde lite och lite till och trodde inte att det var så farligt. Men för säkerhets skull fick jag en remiss till Radiumhemmet på Karolinska.
”Det låter värre än det är”, log hon.
Så nu var vi där i dag. Jag, Gunnar och lilla Lykke. Och efter en lång väntan i ett minst sagt spännande väntrum – vilken fantastisk tidning Bröd är, till exempel – så fick jag bekanta mig med en närmast gigantisk nål.
Men de var riktiga proffs där, det måste jag medge.
Och nu väntar vi på svar.
Fast det känns mycket bättre nu. Trolig diagnos är Fettknöl.
Kan du väl vara själv, tänkte jag. Men det sa jag inte.

Det går inte att kommentera längre.