Jag fick ett fantastiskt fint mail av Charlotta Malhotra:
”Tack för två saker, omnämnandet i fina ord på din blogg och för din braiga krönika i Metro om läxläsning. Den gjorde att jag ”vann” en diskussion med föräldrarådet på vår skola! Faktiskt den enda kränika som jag har klippt ut (förutom mina egna för att ha spara i en gammal låda)!
Diskussionen handlade om att vi försöker införa ett tyst rum i skolan/fritids där man kan göra sina läxor. Många barn är på fritids till halv 6 och efter det ska de äta och sedan göra läxorna, trötta barn som gör läxan är ingen hit. Alltså vill vi införa detta, med hjälp av både föräldrar och fritidspersonal. Men rektorn och delar av föräldrarådet/styrelsen tycker att läxorna gör man hemma. Jag vill att mina barn ska kunna göra läxorna under fritidstid, när de är pigga, har lust och dessutom kan hjälpa varandra i läxrummet, det är liksom det hela Montessoripedagogiken går ut på.
Den sista meningen där amerikanen säger:
”Avklarade läxor ger glada barn. Glada barn ger glada familjer. Glada familjer ger glada samhällen. Och glada samhällen ger en lyckligare värld.” Precis så tycker jag. Och jag fick faktiskt några att tycka att det vore bra tack vare din krönika!
Charlotta”
Visst är det coolt. Jag älskar när människor berättar att de klipper ut mina krönikor och sparar. Sådant gjorde jag själv förr. Det är den bästa komplimangen man kan få. Och att de dessutom vinner en liten strid på ett föräldramöte med min krönika. Wow!