Om en mamma som dricker

Katerina Janouch har ett jättebra inlägg på sin blogg om en mamma som dricker och undrar vad hon kan få hjälp. Jag tror att fina Katerina har hjälpt många, många.

4 kommentarer

Märkligt hur du kan hylla en självutnämnd samlevnads”expert” utan någon som helst utbildning på området och som själv har totalt misslyckas med att hantera situationen som nära anhörig till en alkoholist. Eller tycker du att det är ok att misshandla den som missbrukar och rättfärdiga detta med sin egen frustration? En annan metod som hon också har prövat på personligen är ständiga graviditeter som botemedel mot mannens alkoholism. Själv skulle jag kalla detta som en sorts missbruk..hon försökte binda mannen hårdare och hoppades att det skulle hjälpa – vilket det inte gjorde så klart.
Katerina säger att hon inte ”tror” att barnen har tagit skada av dessa nattliga slagsmål eftersom de var så små på den tiden. Varför läser hon inte psykologiböcker som tvärtom säger att de första tre åren är avgörande för ett barns psykiska utveckling. Vidare bagatelliserar Katerina bråkig hemmiljö genom att påstå att ett gräl kan anses som toppenhäftig förspel när det kommer till sex. I detta sammanhang glömmer Katerina helt och hållet bort hur barnen uppfattar den här sortens förspel i sitt hem. Även i hennes bok ”Anhörig” är barn endast små bifigurer vars väl och ve inte räknas utan hela fokus ligger på paret och deras ständiga gräl.
I sitt svar raljerar Katerina över olika yrkesgrupper som präster och psykologer och låter läsaren tolka det som att endast en f.d. alkoholist själv är den som kan hjälpa en annan. Varför låter då inte Katerina sin man svara på frågorna och ”hjälpa” de hjälpsökande? För han är den enda i gänget som har personlig erfarenhet på området. Han har dessutom lyckats bli av med sitt beroende. Vilket Katerina själv inte har lyckats med hittills. Hon verkar lika mycket medberoende som under mannens missbruksår. Hon vill fortfarande kontrollera, styra och bestämma över hans liv. Ett klart tecken på att budskapet inte har gått fram..

Hillevi. Du har tidigare skrivit här på bloggen att du var fem år när du vaknade av att din mamma blev misshandlad över vardagsrumsbordet. Du säger att hon ofta valde ”fel män” att ta hem och dricka med..
Fem år. Och du kommer ihåg det fortfarande med fasa. Tänk om du hade vaknat till att det var din pappa som misshandlade din mamma. Eller tvärtom som i Katerinas fall: din mamma som misshandlade din svårt alkoholiserade pappa. Hur kan Katerina tro att hennes barn inte har tagit någon skada av detta när hennes barn var 12, 6, 4 och 2 innan mannen blev nykter och åtminstone de nattliga slagsmålen upphörde? Nu återstår bara de sexuella förspelen med tillhörande tillmälen, hoten och den sönderslagna inredningen i huset..
Jag kan inte för mitt liv förstå hur ni skribenter kan förbigå detta som ingenting när man samtidigt fördömer mäns våld mot kvinnor. Är våld en könsfråga? Skadas barn endast ifall förövaren är en man och offret en kvinna?

Hur du kan gynna någon sådan som Katerina Janouch övergår mitt förnuft? Om folk verkligen väljer att följa hennes exempel då ökar våldet i hemmen oavsett om det finns alkohol i bilden eller ej.
Ytterligare en sak som gör mig tveksam till denne människa är hennes inställning till skatterna. Hon klagade ett tag sedan på sin blogg att hon betalar SJUKT mycket skatt utan att få några bidrag för det. Katerina deklarerar en årsinkomst på 180.00 kr. Hur mycket skatt kan hon tänkas betala från den summan? Trettioprocent kanske? 54.000 kr. Bara barnbidraget årligen för de 5 ungarna blir mer än så. För att inte tala om den skattefinansierade missbruksvården som familjen Janouch-Bohman borde vara SJUKT tacksamma för.
Men så klart om man tänker på Katerinas livsstil: stadsresidens i Äppelviken, sommarparadis i Roslagen, en Mercedes sport cabriolet, en amerikanare, de årliga utlandsresorna för hela familjen, skidsemestrarna, barnens hobbyverksamt etc. så visst blir det knapert med endast 10.500 kr i nettoinkomster per månad. Så tillvida maken inte kammar hem miljoninkomsterna från det gemensamma dildoföretaget Ooups.
Jag har inget PMot att folk äger och konsumerar samt njuter av livet. Men jag är innerligt trött på moderatkärringar à la Maria Borelius som ideligen klagade över de höga svenska skatterna tills den dagen när det visade sig att varken Maria eller hennes man betalade ett öre i skatt i Sverige. Knappt någon annanstans heller eftersom allt de ägde var skrivet i skatteparadiset i den engelska kanalen.