Varje morgon när jag läser familjesidorna, så dras blicken nästan tvångsmässigt mot de där annonserna med nallar och hjärtan. Små, små barn som inte fick fortsätta leva.
Och varje gång smeker jag ömt mina vackra barn. Tack gode Gud för att de lever och för att de är friska. För det är ingen självklarhet. Inte ens i Sverige som har en världens bästa sjukvård och föräldraförsäkring.
Jag tänker på det, när jag läser Hanne Kjöllers bok ”I huvudet på en mamma” (finns i bokhandeln 24 september). Där hon går till hårt angrepp på alla bortskämda bitterfittor och andra medieföräldrar. Som först längtar barn så det gör ont. Och säger att de gör precis vad som helst, bara de får ynnesten att bli föräldrar. ”Om det krävs kan jag vara hemmafru i hundra år och baka bullar varje dag.” Men när de väl har fått sina barn så är det samma tjafsande som hos alla andra om vems karriär som är viktigast och vems tur det är att vabba.
Jag kan inte förstå det där. Jag kommer aldrig att förstå hur ett jobb kan vara viktigare än ett sjukt barn. Eller hur man kan gräla över huvudet över sitt barn vems tur det är att ”offra” sig.
När vi fick vårt första barn sa hans gudfar: ”Räkna med att barnet är sjukt hälften av alla dagar de första åren på dagis – och planera för det”. Det var ett bra råd. Då blir allt annat en bonus.
Egentligen är det, som Hanne Kjöller också påpekar, rätt historielöst att gå omkring och klaga på att det är så himla svårt att vara förälder på 2000-talet.
Hur lätt tror ni det var för våra egna föräldrar? Eller morföräldrar?
Nej, det är ett jäkla gnällande överallt. Inte minst på papporna, som nu också har klivit in i matchen (välkomna, förresten).
”Det är ju inte klokt vad lite pengar man får ut på föräldraförsäkringen!”, utbrast en välbetald manlig kollega härom dagen.
I stället för att säga: Vilken fantastisk gåva det är att få vara föräldraledig med mitt barn i nio månader! Med åttio procent av lönen! Det är bäst i hela världen!
Nej, det är dags att sluta gnälla och vara tacksamma för varenda dag vi får betalt för att vara med våra fina barn.
PLUS: Studio Etts fantastiska dokumentärserie om barnsexhandeln i Rumänien.
MINUS: Stegö-Chilo är rena sömnpillret som sidekick i Nordegren i P1.
