Älskade läsare

I går ringde en kvinna hem till mig.
”Vilken fantastisk bok du har skrivit!”, sa hon.
Vi har bara träffats flyktigt, och ändå skulle vi ha kunnat prata hur länge som helst. Som själsfränder. Om det här förunderliga livet och vilka vi egentligen är.
När jag lade på ville jag ha henne som gudmor till min dotter.
Min man skrattade varmt.
”Jamen, vi kanske skulle hälsa på hos dem någon gång först… innan vi ber henne vara gudmor.”

Men sådär larvigt glad blir jag när läsare hör av sig. När någon skriver eller kommer fram på gatan och säger att det jag skriver betyder så mycket. Ibland uppstår det också en speciell vänskap. Men oftast blir det bara ett flyktigt möte, som värmer länge i själen.
Och det är inte illa, det heller.

Det går inte att kommentera längre.