På natten

På natten är det bara hon och jag. Hon somnar vid mitt bröst, helt nära mig. Så nära att jag kan se hennes ögonfransar krusas. Ögonblicket när hon släpper taget, med halvöppen mun och en droppe mjölk i mungipan är magisk.
Inga ljud stör oss. Allt jag hör är hennes andhämtning.
Jag kunde ligga i timmar och bara titta på henne. Hennes bestämda näsa, den lilla hakan, de markerade ögonbrynen och hennes vackra mun. Hon luktar så gott. Som inget barn före henne. Jag vill spara hennes doft i mitt luktminne för alltid.
Hennes ögonlock rör sig. Vad drömmer hon om? Vad drömmer man om när man bara är två veckor och en dag? När livet är så oändligt stort och svindlande.
Jag kan inte låta bli att smeka henne över håret, kinden, kyssa henne på näsan. Älskade nöjda, lilla barn vad du är vacker. Ögonen tåras. Jag blundar och andas med henne. Snart sover vi. I total symbios.
Om några timmar dockar vi in på varandra igen, som två rymdskepp i natten.

Det går inte att kommentera längre.