Bokmania har bloggat om Kärleksbarnet:
”Det är alltså samma tema som i Susanna Alakoskis Svinalängorna från samma år (2006). Svinalängorna vann Augustpriset och all uppmärksamhet det året, men jag tycker att Kärleksbarnet är bra mycket bättre.”
Jamenvisst! Och fortsättningen är inte heller dålig:
”Kärleksbarnet naglar fast sin läsare, har man börjat att läsa boken slutar man inte förrän man har läst klart. Det är uppriktigheten i berättandet och det jordnära och pricksäkra språket som gynnar läslusten och nyfikenheten för hur det ska gå – fast man egentligen vet på förhand att slutet gott allting gott. Spelar ingen roll, man läser och läser ändå.
Och om man råkar vara ett maskrosbarn själv, ja, då känner man själsfrändskap. Omständigheterna kring en förälders (eller bådas) drickande kan vara olika från fall till fall, men den PMotionella upplevelsen förenar barnen. Nyligen stod det i tidningen att 400 000 barn lever i en familj där en eller båda föräldrar dricker för mycket. Inget barn ska behöva bära en sådan börda. Hillevi Wahls bok Kärleksbarnet är mer än ett starkt bidrag i debatten.”
Tack snälla. Kan man få en bättre recension?
1 kommentar
Det var så lite så 🙂