I går, på återbesiktningen av mamma och barn på Karolinska, så tittade barnmorskan häpet på mitt diagram över öppningsskedet. Tydligen brukar det vara en sned linje neråt åt höger, i takt med att bäckenet öppnar sig.
Min linje pekar rakt ner.
”Herregud, ditt bäcken verkar ju vara rena falluckan”, sa hon.
Det tyckte Gunnar var roligt.
I övrigt fick vi såklart med beröm godkänt. Lillflickan är ju världens vackraste. Det sa redan första barnmorskan.
”Men hur söt är inte du då!”
Precis så känner jag hela tiden. Får man vara sådär söt? Det borde ju vara olagligt.
