På allmän begäran: The förlossningsstory!
Ja, det gick fort den här gången också.
Vi tittade på tv och jag hade båda pojkarna i knät, när jag kände att det blev ”lite trångt” och när jag reste mig upp gick vattnet.
”Shit!” sa jag.
Sedan blev det full rulle.
Vattnet gick 21.30.
Vi var framme på Karolinska 21.45
Första krystningsvärken kom 22.04
Hon var ute 22.09
Och ändå hann jag känna (på de fem minutrarna) att FAN vad ont det gör, brukar det göra så här ont?
Haha.
Alla mår – såklart – toppenbra. Hon vägde 3130 gram, var 48 cm lång, har massor av hår och toklånga tår.
11 kommentarer
Varför använder ni svenska mammor och pappor ordet ”skit” ständigt och jämt? Det skär sig i örat på mig att lyssna på detta skit hit och dit. Själv skulle jag inte bli glad om mina barn talade så ovårdat. Därför försöker jag framstå som bra rollmodell för dem.
Den elaka kocken hade blivit chockad när han hörde sin son prata. Ingen som skulle kunna visa en spegel åt kocken så att han kunde se var sonen hade hittat sin förebild..?
En annan sak som också stör mig hos er svenskar (bland många andra 😉 är VARFÖR ni använder ordet ”chans” – när ni menar ”risk”. Hur stor ”chans” har jag att få cancer..
Oj fy det var snabbt, men himla bekvämt ändå om man nu hinner in. hihi
vilken onödig reflektion! När man föder barn får man uttrycka sig precis som man vill! Antar att du själv inte är svensk & att du uttrycker dig felfritt på ditt språk.
Grattis Hillevi, you rule!
I agree, helt och fullt! Vilket apskaft 🙂 Grattis Hillevi!!
Ojojojoj! Bara att gratulera! Vilken otroligt snabb förlossning! Jag blir avis!
Varför är det onödigt att reflektera över sitt språkbruk när man a) är förälder och därmed automatiskt agerar modell för sina barn b) dessutom försörjer sig som författare och journalist och därmed – åtminstone enligt mitt sätt att se det – även har ett sorts ansvar inför sina läsare? Jag trodde i min enfald att alla författare var intresserade av språket eftersom det är deras arbetsredskap. Precis som en artist är intresserad av sin och andras röst..
Jag har inte reagerat över hur man uttrycker sig när man föder barn – utan när man berättar om sin förlossning till oss läsare. Det är väl inte samma sak?
Och ja: jag är inte svenska. Men jag försöker lära mina barn så korrekt och nyansrik svenska som jag bara kan. För det underlättar för mina barn. De barn som lär sig språket hemma har det otroligt mycket lättare i skolan. Och Hillevi har ju den möjligheten. Alla föräldrar har inte oavsett om de skulle vilja. Lite synd att lära sina barn ”shit allså” ”och ja ba” ”och han ba” ”liksom, liksom, liksom” istället för att lära dem vackert språkbruk hemma.
Folkpartiet vill tvinga oss invandrare på språkkurs – men svenskar får uttrycka sig hur de vill..
Jag ska även tillägga till någras otroliga irritation, att ifall man lär sig uttrycka sig ”hur som helst” hemma, då händer det att det kommer ut ett och annat ord som nu exempelvis ”shit” då när det minst passar. I tv ser man detta titt som tätt. Folk som säger att ”jag är sh.. jätte förfånad” och därmed avslöjar sig själv direkt. För språket är ett maktmedel. Tror man på det eller ej. Varför ska man sänka sig själv i onödan om man nu har möjlighet att klättra ett trappsteg? Att ”vara sig själv” betyder väl inte att Hillevi måste uttrycka sig så som hennes föräldrar mot mindre vetande gjorde hemma?
Nu är det fritt fram att halshugga mig, men faktum kvarstår..
Du har all rätt till din åsikt. Tycker bara det var ett illa valt tillfälle. Här handlade det om att gratulera Hillevi till hennes nya barn, inte ett forum för att debattera dina åsikter om författare eller det svenska folkets bristfälliga uppfostringsmetoder & språkbruk. Rubbat!
Tack snälla Louise för att du tilldelade mig rätten att ha en egen åsikt. Dock anser du fortfarande att tillfället var illa valt. För här ska det tydligen endast gratuleras till det nya barnet – eller babyn, som ni svenskar brukar säga. Men jag har faktiskt redan hunnit gratulera Hillevi av den anledningen. Därför anser jag själv att jag även kan prata om annat. Som nu t.ex. hur viktigt språket är för en författare.
Jag inser dock att alla författare inte är lika angelägna om den här aspekten. Det kanske räcker att böckerna säljer? När man läser ”Anhörig” (av Katerina Janouch) så är – lite överdrivet – vartannat ord ”juh”. Vilket får mig att undra om det inte existerar några korrekturläsare nuförtiden. Eller är det meningen att författaren ska sänka sig till sin publiks nivå – så att folk känner igen sig? ”Shit allså. Hon snackar juh precis som jag!” Liza Marklund är ett annat exempel på ”torftig uppfostran” när det gäller språkbruket.
När man däremot läser böcker som ”Populärmusik från Vittula” (av Mikael Niemi) eller ”Svinalängorna” (av Susan Alakoski) inser man varför vissa författare vinner Augustpriset – och andra inte. Garanterat hittat du inte uttryck som ”Shit pommes frites” i de texterna.
Vidare undrar jag varför vissa svenskar hellre använder engelska uttrycks som ”I agree” istället för ”jag håller med”? Är det för att man anser det vara ”häftigare” eller för att man helt enkelt inte behärskar sitt eget modersmål bättre än så?
ge dig! Har hört att Katrinplommon hjälper!
Pepparkakor ska tydligen också fungera 🙂