(Krönika publicerad i Allas Veckotidning 14 feb 2008)
Det är bara att erkänna, jag är gravid igen. När ni läser det här är jag någonstans i sjunde-åttonde månaden. Det är tredje barnet, så ni kan ana hur stor magen är.
Jag tillhör dessutom den delen av den kvinnliga befolkningen som går upp tio kilo redan innan första barnmorskebesöket. Sedan rullar det på. Om jag släpper loss fullkomligt när det gäller choklad och kanelbullar, så går jag upp 30 kilo. Håller jag igen allt vad jag bara orkar så går jag ändå upp 27.
Ibland kan jag sucka lite trött och snegla avundsjukt på de där mammorna som bara ökar åtta eller tolv kilo. Men egentligen har jag en ganska cool inställning till de kroppsliga förändringarna när jag blir gravid.
Om jag bara hade blivit lämnad ifred…
”Häromdagen stod jag i snabbköpskön, när en vilt främmande man utbrast: Herregud, vilken stor mage du har! Ska du ha tvillingar?’ Jag blev jätteledsen. Får man verkligen säga vad som helst till en gravid kvinna?” undrar Anna i Norrköping.
Det där fenomenet har jag också undrat över. Så fort vi kvinnor berättar att vi är gravida så börjar folk fråga hur man mår – på ett sätt de aldrig gjort förut. Hur känns det? Är du kräkfärdig? är frågor jag har fått i princip varje dag på min arbetsplats. Och det tar inte slut där. Kollegorna kommenterar allting jag äter, hur ofta och hur mycket och kommer med goda råd om vad jag borde äta i stället.
När magen sedan börjar puta, så börjar Handpåläggningen. Och jag tänker trött: Lägg av! Jag går väl för sjutton inte omkring och tafsar på era bilringar? (Man är ju lite stingslig också, med alla hormoner som är i svallning.) Som om inte det vore nog så kommer sedan, just det, Kommentarerna.
En liten undersökning som jag har genomfört i bekantskapskretsen visar att alla har fått höra de mest hårresande sakerna i åttonde månaden:
”Du ser ju sprickfärdig ut!”
”Vad tjock du har blivit.”
”Din mage ser ju ut som en lösmage.”
”Klarar du att knipa ihop ända tills på måndag?” (Sagt på fredag som hejdå-hälsning inför helgen)
”Är du säker på att du verkligen har en hel månad kvar?”
”Oj hjälp! Iiiihhh! Hur mycket har du gått upp egentligen?! 25-30 kilo va? Kolla Sara!” (ropar på väninnan en bit bort).
”Inte visste jag att gravida kvinnor växte på bredden där bak också.”
”När ska du kalva då?”
”Herregud, vilken mage du har! Hur många är det därinne?”
”Älskling, kan vi inte döpa barnet till Maria, efter min sekreterare?”
Ja, kommentarerna är helt autentiska. Själv har jag säkert fått höra sex av de här och står lika handfallen varje gång. För oftast är det mesta av det här bara lite missriktad välmening. Och om man snäser tillbaka, så uppfattas man bara som allmänt grinig och otrevlig.
Men folkvettsexperten Magdalena Ribbing tipsar om en replik som är både artig och trevlig, om den sägs snällt:
”Jag vill faktiskt ha min mage ifred. Hoppas du inte misstycker.”
Jag kanske skulle låta trycka upp en t-shirt med den texten. Om jag får den över magen vid det här laget, vill säga.
3 kommentarer
Ja alltså jag kan bara stämma in, jag har gått upp mellan 11 och 25 kilo med mina 4 och bara haft en jättemage men inte lagt på mig så mkt i övrigt, men kommentarerna har haglat redan i 5 månaden och då kan man ju lätt ruttna när man sedan i 9 e mån får höra för miljonte gången om man inte ska föda snart, snark.
Men håll ut och var stolt över din fina mage och var inte rädd för att säga ifrån om folk blir för närgångna eller fäller nån dum kommentar, man behöver faktiskt inte tåla vad som helst bara för att man är gravid.
Kämpa på
Jag kan förstå dem som reagerar negativt på sådana kommentarer, men jag kände aldrig så. Oftast är det ju likställt med sociala floskler, något att säga bara och inte illa menat. Att bli klappad på magen däremot… Usch. Där går min gräns.
Jag gick förresten också upp runt 25 kilo, från 65 till 90. Tungt.
Vad är det för fel på folk egentligen? Jag är i vecka 22 och ja vet inte hur många som har kommenterat min mage, och frågat hur många det är där inne egentligen. Det är så himla surt. Jag har gått upp knppt 10 kilo och folk ska inte yttra sig. Vi gravida måste bli tuffare mot dem med dumma komentarer.