Papperskaos

Var blev det av, det där papperslösa samhället som alla pratade om?
Sånt undrar jag när jag sitter och går igenom den ena gigantiska pappershögen efter den andra. Papper som man bara samlar på sig. Papper som kommer på posten. Papper från dagis. Papper från försäkringskassan. Papper från banken. Papper från skattemyndigheterna. Papper från försäkringsbolagen. Papper om någon konstig pension man ska få – eventuellt – någon gång. Och kvitton och fakturor – för att inte tala om gamla tidningar och urklipp.
Det är ju helt bisarrt.
Vi drunknar i papper.
Och inte får vi slänga dem, för man måste spara alla viktiga papper i minst… vad är det nu fem eller tio eller tolv år? Så allt vi kan göra är att sortera och försöka hitta någon slags ordning i papperskaoset. Och pärmarna och tidskriftssamlarna är storsäljare i pappershandeln.
Herregud jag har mer papper än mat i huset.
Mer papper än bebiskläder.
Mer papper än än jag någonsin kommer att hinna läsa igenom innan jag dör.
Inte konstigt att man får ont i huvudet. Nu ska jag gå och ta ett par alvedon. (Och slänga det där jäkla lilla pappret som alltid följer med i asken…)