”Hej alla läsare och bloggare här hos Hillevi. Jag vill ge mitt perspektiv på det här med små barn och alkohol. Det är svårt att diskutera alkohol utan att uppfattas som en moraltant, men jag vill ändå göra ett försök.
Om vi bara för en kort stund glömmer vuxnas rätt till alkohol och enbart fokuserar på barnens perspektiv, så finns det nog ingenting, mig veterligen som skulle få ett barn att säga att de tycker bättre om sina föräldrar när de är påverkade av alkohol eller någon annan drog, än om de är sig själva.
Jag jobbar med alkohol ur ett barnperspektiv och hör allt för ofta personer som berättar om sina upplevelser när de som barn togs med till fester där det dracks en del. De var stora nog att förstå vad som hände och mådde dåligt över det, men fick aldrig chans att sätta ord på vad de känt.
De allra flesta vuxna i Sverige väljer att dricka alkohol någon gång då och då. Vis av egen erfarenhet räcker det med små mängder alkohol för att t ex lukten ska bli annorlunda. Små barn märker snabbt personlighetsförändringar hos sina föräldrar, oavsett om det gäller ilska, oro, sjukdom eller missbruk. Detta måste vi vara medvetna om.
Det har gjorts studier på barn som lever med missbrukande föräldrar. Adrenalinhalten hos de barn som undersöktes, sägs ha legat på samma nivå som hos elitsoldater i strid. Dessa barn måste ständigt vara beredda på att något oväntat eller otrevligt kan inträffa.
Är detta OK? Ska barn behöva vara oroliga, ta ansvar för eller vara redo att anpassa sig till vuxnas alkoholbruk/ missbruk? För mig går inte den ekvationen ihop.
Jag tror inte att allt bruk av alkohol är missbruk, men jag vill starkt betona att vuxna som dricker alkohol måste fundera över sina val, inte minst ur ett barn perspektiv. Barn behöver få känna trygghet och tillit till sina föräldrar.
I takt med att föräldrar dricker alkohol, så minskar förmågan att ge rätt omsorg till sina barn. Låt oss alltid komma ihåg att barns trygghet är de vuxnas/föräldrarnas ansvar.
Min önskan är att alla som väljer att dricka alkohol också är medvetna konsumenter, som väljer när, var, hur, hur mycket och vad som är lämpligt att dricka utan att det får konsekvenser för andra i sin omgivning.
Jag lever sedan snart fem år som helnykterist och har fått en helt annan syn på alkohol. Fenomenet alkohol har redan fått en alldeles för stor plats i alldeles för många människors liv och även om det numer anses OK rent medicinskt att dricka alkohol när man ammar, så ställer jag mig bara frågan: VARFÖR? Ge dina barn en helt alkoholfri uppväxt!
hälsningar Lotta.”
Svar: Tack för din långa kloka kommentar. Jag skulle inte ha kunnat sagt det bättre själv.
2 kommentarer
Hej Lotta. Den tidigare alkoholdebatten handlade om ett halvt glas/ett glas vin vid ett tillfälle när mamman ammar. Du pratar om alkoholistföräldrar och föräldrar som tar med sina barn till fester där det dricks en del. Låter dessa två saker för dig som jämförbara?
Och glömt inte bort att det finns två stycken föräldrar till barnet. Så om lukten förändras i och med detta vinglas kan väl pappan ta hand om ungen tills lukten åter har stabiliserat sig efter t.ex. tandborstning.
Jag är glad att du nämner att små barn känner föräldrarnas oro. Så även foster. Om mamman är mycket orolig kan detta skada barnet i magen. Därför ska man inte oroa gravida kvinnor över de små mängder av alkohol som de eventuellt har druckit innan de visste sig vara gravida.
Det stör mig uppriktigt sagt att människor moraliserar över vanliga föräldrars mycket måttliga alkoholdrickande och nämner i detta samband studier gjorda på barn som lever med missbrukande föräldrar. Vad har dessa två saker med varandra att göra?
Och på tal om föräldrarnas aggressivitet vill jag påstå att nykterhet i SIG inte garanterar trygga familjeförhållanden. Våld och otrygghet kan förekomma även i helnyktra familjer. Samlevnadsexperten Katerina Janouch har många gånger i media beskrivit hur våld, bråk, hot och förolämpningar har förekommit både under makens missbrukstid och även efter att han blev helnykter. Hon säger t.o.m. att i hennes familj använder man bråk som ”ett toppenhäftigt förspel när det kommer till sex”.
När jag läser sådana här utlåtanden undrar jag vad ett glas vin är i jämförelse med den här sortens helnyktra familjeförhållanden?
Jag är helt med er vad gäller att barn och alkohol inte hör ihop (jag dricker själv ytterst måttligt). Men jag blir förbannad när det kopplas ihop med amning.
Mammans mjölk efter ganska mycket alkohol är inte farlig för barnet. Det vet vi. Däremot kan onyktra föräldrar vara en fara för barnet. Så varför fokusera på mamman och bröstmjölk hela tiden? Och även om fokus flyttas från bröstmjölken så flyttas den inte så långt som till pappan. Nej, då är det i stället väldigt viktigt att mamman inte dricker eftersom hon ska hantera barnet eller kanske behöver köra till akuten mitt i natten.
Pappan kan ta sin fredagsöl i lugn och ro, för han har ju inget med bebisen att göra. Eller?
Båda föräldrarna bör hålla sig nyktra så länge de har hand om ett litet barn. Om mamman däremot går ut med några kompisar och tar några glas vin och ammar när hon kommer hem eller dagen efter ska hon slippa känna skuld över det.