Det bästa med sommaren är – sommaren!

(Min krönika i tidningen Allas, publicerad 2007-07-12:)

Nu är den förbannade sommaren här, en obeskrivlig plåga, skrev Bengt Sändh i sin berömda Vals för sommaren. Sedan raddade han upp allt elände: Svett, myggbett och rödsvedda ryggar. Spyflugor, myror och getingar. Ljummet öl och sur mat. Blekfeta, gnälliga kärringar och bråkiga barn. Regn och åska, bad i avloppsbrunt vatten och luften som stinker av tjära…

Är du för eller PMot sommaren? undrar en läsare i Malmö.
Jag älskar sommaren! Nästan så det gör ont. En blommande syrénberså påminner mig så starkt om saftkalas med min farmor och barndomsvännen Lotta. Och maskrosor kommer för mig alltid att vara detsamma som godis för ”flickorna”. Eller flickornaaaa, som Lottas pappa Bengt ropade när han skulle kalla hem fåren från skogen. Han hävdade då bestämt att de svarade:
Bääääääääääääääängt!
Nu är min älskade farmor borta och Lotta flyttade till USA och gifte sig med en sopgubbe. Vårt sommarparadis finns kvar, men någon annan äger det, fåren har för länge sedan förvandlats till kotletter eller fårskinnsfällar – och skogen har huggits ner.
Men trots det, så blir jag lycklig bara jag tänker på sommaren. Jag brukar spara sommarminnen i en liten ask, som ligger någonstans mellan hjärtat och magen. När livet är alltför stressigt sätter jag mig ner och blundar och öppnar den där asken. Där får det plats en hel del:

Sjuttongradigt vatten som kluckar under en brygga.
Skärgårdsbåtar som kommer puttrande i horisonten.
Barfotapromenader till kiosken vid badstranden.
Glass.
Pocketböcker.
Nakenbad på Ribergsborgs kallbadhus.
Morgonpromenader när dimmorna lättar och älvorna dansar i skogsgläntan.
Harsyra.
Jordgubbar med vispgrädde.
Skrattande barn.
Varma sommarregn att dansa i. Gärna naken, om det är okej med grannarna.
Hångel i gräset (oftast med tillhörande myror i brallan.)
Prästkragar, vallmo och blåklint i en sommarbukett på köksbordet.
Nöjesparkerna – åtminstone en gång per sommar.
En stilla roddtur över sjön.
Hoppet från översta trampolinen – fast man egentligen inte vågade. Iiiiiih!
En kall öl på en uteservering.
Utomhuskonserter.
Bakluckeloppisar.

Ja, jag kan hålla på hur länge som helst. Men visst har det funnits perioder när jag inte heller har gillat sommaren. Varför måste alla vara sådär hysteriskt lyckliga hela tiden, har jag undrat. Då när jag bara kände mig fet, ful och deprimerad och aldrig i livet skulle ha blottat mina valkar för någon.
Därför är det så befriande att ha fyllt fyrtio – och insett att livet är alldeles för kort för att hänga upp sig på ett par blekfeta valkar. Eller som Nadine Stair skrev när hon fyllde 85: Om jag fick leva mitt liv igen skulle jag ha hoppat i fler vattenpölar, plockat fler blommor, bestigit fler berg, gjort fler misstag, ätit mer glass och mindre bönor.
Så är det. En dag kommer vi att ångra varenda minut som vi inte har njutit av sommaren. Och varandra.
Men om ni nu ska hångla i gräset är det är aldrig fel att gardera sig med en TBE-spruta. Jag vill inte låta som Bengt Sändh, men det ska, trots allt, blir den värsta fästingsommaren någonsin…

1 kommentar Skriv en kommentar