Tantvarning utfärdad

När blir man tant? Eller en äldre kvinna? I en tidningsnotis stod det att en ”äldre kvinna” hade blivit påkörd av en bil.
Denna kvinna var 47 år! Det är klart man sätter i halsen när man läser sådant, speciellt om man är typ femtionio och inte alls känner sig som om man är redo för ålderdomshemmet.

Men med ”tant” är det annorlunda. Jag har nog varit en sedan jag var liten. Jag minns en sommar i slutet av sjuttiotalet, när pappa och jag var ute och cyklade på den skånska slätten.
En liten parvel tittade länge och fascinerat på oss – och framför allt på min minicykel – innan han utbrast:
”Vilken liten cykel den där stora, tjocka tanten hade!”
Då var jag tretton år. Och pappa garvade så han tappade snuset.

På den tiden kändes det som ett skällsord. (Det var långt innan någon ens hade kommit på tanken att kalla sina klasskamrater för horor.)
Men nu tycker jag att det är världens befrielse att äntligen ha blivit tant. Det är inte längre någon som förväntar sig att man ska vara trådsmal och vacker. Skönhet hör ungdomen till, har någon sagt. Jag har aldrig varit särskilt vacker. Men jag ser helt okej ut för att ha fyllt fyrtio. Upp till 39 och ett halvt har alla, precis alla, åsikter om hur en kvinna ska sköta sin kropp och sitt utseende. Efter fyrtio tycks alla anse att det är kört – och lägger av med hjärntvätten. Alla tanter får klara sig själv, bäst de kan och vill. Skönhetspoliserna ägnar hellre sin kraft åt de nya, unga förmågorna, dem som det fortfarande finns hopp om.
Därför kommer vi tanter undan med lite andra grejer också. Som att rapa och släppa väder och vara allmänt oförskämda.

Vem vill förresten vara 18 igen? Eller 25? Minns ni hur det var när man var sådär ung? Det var bara bantning och dåliga hårdagar och ångest och ska-jag-aldrig-hitta-någon-som-kan-älska-mig. Och inte visste man vad man skulle bli heller. Det var en vilsen tid och även om man hade fasta bröst så var det ingen vettig kille som ville klämma på dem. Bara omogna skitstövlar.
Alla som vill tillbaka till den tiden räcker upp en hand!
Nej, jag tänkte väl det.

Begreppet Tant borde vara K-märkt. Det är laddat med styrka, kärlek, livsvisdom och jävlaranamma. Vi tillhör en sund motståndsrörelse. Vi har varit med ett tag. Vi går inte på vad som helst. Och vi tar ingen skit.

Men vi tar inte in vem som helst i rörelsen. Alla presumtiva tanter måste kvala in, via en liten checklista som jag och mina väninnor har gjort. (Riktiga tanter skriver listor.):

15 tecken på att man är en tant:

  • Rabattkuponger.
  • Ler mjukt åt barn på bussen.
  • Skriker iiiiiiiiih när man stoppar tårna i sjön. En riktig tant kliver för övrigt ner via badstegen.
  • Gråter när man kollar på fotboll och det blir mål. För det är så synd om målisen.
  • Bakar äppelkaka.
  • Vaknar senast klockan sju varje morgon.
  • Svarar aldrig i telefon utan att kolla nummerpresentatören först.
  • Hår på tårna.
  • Lyssnar till Melodikrysset. Kan nästan allting.
  • Önskar sig trisslotter på bemärkelsedagar.
  • Slutar läsa ”Fråga-om-sex”-spalten.
  • Slätar ut julklappspapper för att använda nästa år – och återanvänder självklart bullpåsarna.
  • Väskor från bokklubbar.
  • Har full förståelse för biskopar som går in till grannen och stänger av radion för att hon ”blir desperat av hög musik och inte kan höra fåglarna.”
  • Har ICA:s gratisalmanacka på väggen i köket.
  • Numera vill tanter bli kallade mappies och annat konstigt. Bara för att de tycker att det låter lite finare. Men vad kan egentligen vara finare än den svenska tanten?

    Lämna ett svar

    Required fields are marked *.


    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.