Svenskan har börjat en serie om toatrubbel i dag. (Ingen länk än, men det kommer väl) Som vanligt handlar det mest om kvinnor. Varför kan vi inte bara göra som killarna: ta med oss en tidning och gå och sätta oss på muggen och skita i alla tabun?
Nej, vi går och håller oss.
Och försöker dämpa ploppet med toapapper, så ingen ska veta vad vi gör.
Vi går omkring med toaspray i väskan ifall det – hemska tanke! – ska lukta illa.
Och hur det går om vi skiter så mycket så det blir stopp i toan, har redan Fotbollsfrun, Malin Wollin, skrivit en berömd krönika om.
Här hemma blir vi dock just nu exstatiska över varje bajskorv. Åtminstone från storebror, som just lärt sig gå på toa själv. Tänk om vi skulle applådera oss själva också. Då kanske det inte slogs försäljningsrekord på laxermedel stup i kvarten.
2 kommentarer
Jag slogs nog också av min bizarra entusiasm för min sons första bajskorvar. De var av slaget att de kunde göra en för övrigt dålig dag till en bra. Men det är väl rätt naturligt att engagemanget avtar, och rätt sunt.
Och visst är det kanske tokigt med allt tassande, men allt är väl inte kasst. Det här med toaspray har jag nog inte fattat men det är väl något som även vi män skulle ta efter. För lite skönt är det väl ändå att få gå in på en väldoftande toalett, även om man känner principerna för vad som skett där innan.
Ah, helt nytt. Väldigt fint!!