Får man säga till andras barn?

När jag kom till dagis för ett tag sedan stod en femåring och höll fast en annan pojkes cykel.
”Om inte jag får cykeln nu så får du inte komma på mitt kalas!” hotade han, gång på gång, tills pojken började darra på underläppen.
Jaha, vad gör jag nu? tänkte jag.
Säger jag ifrån att sådär gör man inte, eller säger jag till fröknarna – eller struntar jag i alltihop, för att jag egentligen inte alls har med det där att göra?
Jag sa till en fröken. Det var i alla fall, rent geografiskt sett, deras ansvarsområde.
Fröken reagerade direkt. Hon gick fram till femåringen och sa:
”Nu får du lägga av med det där, du får acceptera att alla cyklar är upptagna. Så enkelt är det.”

Ja, så enkelt är det. Eller? En stund senare gick samma femåring och drämde en stor trädgren i buskarna så bladen rök.
”Sådär ska man väl inte göra”, försökte jag lamt.
Då drämde han till buskarna ännu hårdare och jag tänkte att jaja, det är i alla fall bättre att han slår på buskarna än på något av de andra dagisbarnen.

Men hur är det egentligen, får man säga till andras barn? undrar Chris i Mariestad.
”Vilken underlig fråga”, säger min kloke man. ”Det är väl klart att man får. Det är som att fråga om man får bry sig om andras barn.”
Och jag tänker på Astrid Lindgren som en gång sa, att de som låter barn göra som de vill har fullständigt missförstått begreppet frihet. Det är direkt fegt att säga till sina barn: gör som ni vill!

Men det här betyder också att vi måste ta oss tid att se andras ungar.
”Jamen, jag hinner ju knappt med mina egna!” utropar den stressade småbarnsföräldern.
Det krävs egentligen så lite. Att vi går ner på knä och prata med dem ibland, delar med oss av våra smörgåsar eller bananer eller bara ger dem en lätt strykning över håret. Om vi bara gör det, ja, då är det också helt okej att säga till när de går över gränsen. För det är ju, som Astrid Lindgren också sa, att om man bara ger barnen kärlek, och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.

Då är det värre med föräldrarna. Dem är det inte så lätt att handskas med. För hur kritiserar man en förälder? Hur säger man till en pappa att det inte är okej att skälla ut sin dotter vid dagishämtningen varje dag? Hur säger man till en mamma eller pappa att det inte är okej att vingla omkring berusad med en bebis på höften? Hur kan man, på ren svenska, säga till en mamma att du är en dålig förälder, utan att samtidigt säga upp bekantskapen för alltid?

Det är svårt, det där. Men en gång, när jag satt på en buss med min förstfödde, kom en tant fram och påpekade att min bebis hade tappat en socka. Min omedelbara reaktion var att jaha, nu blev jag kritiserad som mamma igen, det var ju själva sjutton!
Men sedan kom tanten fram till mig, leende och lade en varm hand på min arm.
”Vet du vad vi gamla människor är för något? Vi är änglar som går runt och ser till att barnen har det bra.”
Jag brukar tänka på det ibland. Och att man inte måste vara så himla gammal för att vara en ängel.

1 kommentar

Free xxx movies.

Free xxx movie. Free xxx videos. Free xxx games adult. Free xxx. Sample free videos xxx. Free xxx gallery.