Sam var fem år när han ville byta kön

Vad gör man om ens femåring säger att hon är transsexuell? Om hon en dag säger: Mamma, jag är pojke.
Hur reagerar man då? Förhoppningsvis som Sams mamma Camilla, som medverkade i ett samtal om transsexuella ungdomar i radions ”Studio Ett”. Sam föddes som flicka – åtminstone rent biologiskt. Camilla klädde honom i klänningar och flätade hans långa hår. Men han var bara fem år när han första gången sa att han var pojke. Hon hoppades ändå att det bara var en pojkflickgrej. Hon lät honom ha lite tuffare tjejkläder, men det långa håret kunde hon inte förmå sig att klippa av.

Ända tills Sam sa att han inte klarade det här längre. Att han inte orkade leva om han måste se ut som en flicka. Då var han 8–9 år.
– Jag visste nästan ingenting om transsexuella. Det lilla jag hade läst om
det handlade om vuxna. Jag hade aldrig hört talas om att barn kunde vara det, berättade Camilla i programmet.
En kväll satt hon och tittade på en dansk dokumentär om ett transsexuellt par. Då hörde hon en röst bakom sig: Men mamma, det är ju precis sådan jag är!
Hon frågade om Sam ville titta på programmet med henne, och det ville han.
Nu är han 13 år och väntar på att få börja sin hormonbehandling.

Men inte ens för Camilla har det varit en enkel resa. Ibland har det blivit för mycket för henne. Då har hon försökt tvinga in Sam i flickrollen igen. Men det har alltid slagit tillbaka. Sam har varit väldigt tydlig. Får han inte leva som den han är, så vill han inte leva över huvud taget.
I dag är det svårt att få påbörja en hormonbehandling i Sverige innan man är 18 år. Det innebär att alltför många ungdomar tvingas skuldsätta sig och åka utomlands och få behandling eller göra ingrepp. När de kommer tillbaka till Sverige får de ingen eftervård.
Att tvinga transsexuella ungdomar att först genomgå puberteten och få en kraftig manskropp, om man känner sig som tjej – och få mens en gång i månaden, om man känner sig som kille – är oerhört kränkande. Dessutom försvårar det processen att senare genomföra ett könsbyte. Självmordstankar är mycket frekventa bland transsexuella ungdomar.

Att man är född i fel kropp är inget infall som kommer plötsligt. Dessa unga människor har varit säkra på sin könstillhörighet sedan de var små och genomgått en grundlig utredning inom barnpsykiatrin. Varför kan vi då inte bara låta dem vara som de är? Kan vi inte rädda åtminstone dessa ungdomar från att begå självmord?

+ Katerina Janouchs vackra och gripande barndomsskildring i romanen ”Sommarbarn”. Verkligheten bakom alla siffror kring invandrarbarn. Läs, gråt och förstå.

– Våldsporren på kvällstidningarnas webbsidor. De dammsuger världspressen och vältrar sig i alltmer bisarra övergrepp mot barn.

Lämna ett svar

Required fields are marked *.


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.