Pedofilens bok tvingar oss se verkligheten

Jag minns precis hur det var när bomben briserade. Jag var gravid och satt och matade tvååringen när min man kom inrusande.
”En journalist på Aftonbladet har gripits av polisen – för barnpornografibrott!”
Herregud, vem? Min man skakade på huvudet. Han visste inte. När jag till slut fick veta vem den gripne var reagerade jag med bestörtning.
Jag hade jobbat en sväng på Aftonbladet. De flesta där har varit med länge och sett vikarier komma och gå. Inte alla var särskilt hjälpsamma – men Andreas hade varit en av de hyggligare.
Och nu. Herrejävlar, skulle han vara pedofil?
Han greps på redaktionen, med 68 000 bilder och 350 filmer i sin dator. Han fick sparken med omedelbar verkan och dömdes så småningom till sex månaders fängelse för grovt barnpornografibrott.
Men hur blev han detta monster? Som inte bara laddade ner bilder, utan också spred bilder på barn som utsattes för det mest fruktansvärda en förälder kan tänka sig?

Nu har Andreas Harne skrivit ner sin historia. Boken ”Avklädd – en berättelse om brott vi tiger ihjäl” är en naken och självutlämnande berättelse. Han skriver om hur han själv blev våldtagen och sexuellt utnyttjad av ett organiserat gäng pedofiler när han var barn. Han berättar hur de lurade honom och hans föräldrar, om hur han låg och blundade och ”stängde av sig själv” medan övergreppen skedde – och om hur han redan då blev introducerad i barnporren.
”Jag tyckte inte synd om barnen. Och hur skulle jag kunna ha gjort det. Jag var ju i samma situation.”OPe

Det är naturligtvis ingen rimlig ursäkt. Han, om någon, borde ha förstått vad han i vuxen ålder utsatte de här barnen för. Och det är en fullkomligt vidrig bok han har skrivit. Ibland tvingas jag lägga den ifrån mig och gå ut på balkongen för att få luft. Bitvis orkar jag över huvud taget inte läsa meningarna. Jag blundar.
Det finns kapitel med fakta som får mig att må fysiskt illa. Om hur olika underavdelningar i barnporr rubriceras utifrån hur små barnen är och hur mycket de gråter och ger uttryck för smärta. Och om hur diskussionerna förs på pedofilsajterna när någon har lagt ut bilder med sexuella övergrepp mot spädbarn.

Men det är också en bok som varenda journalist, läkare, socialarbetare – och förälder – borde läsa. Den tvingar oss att se den verklighet som hela tiden finns omkring oss, men som de flesta av oss väljer att blunda för. Jag vet till exempel inte om jag någonsin kommer att våga ta mina små pojkar till ett badhus igen.

Det går inte att kommentera längre.