Läskigt

Storebror har fått en prenumeration på Kalle Anka. Han tycker om att få sakerna som medföljer tidningen. (Och blir lika förtvivlad varje gång skitgrejerna inte funkar, men det är en annan historia.)
Själva Kalle Ankas äventyr tycks han dock inte riktigt uppskatta. Han sitter och river sönder tidningen i små, små remsor.
”Men varför river du sönder den?”
”Den var läskig där.”
”Var den läskig där?”
”Ja. Och där.”
Rrritz.

Genialt, tänkte modern. Hon önskade att hon hade en treårings logik, och att det verkligen gick att riva bort allt läskigt här i världen.

2 kommentarerSkriv en kommentar

  1. Ibland kan jag känna att det är precis så folk gör. De river bort allt hemskt ur sin egen världsbild. Men det betyder ju inte att allt det dumma försvunnit! Bara att de inte behöver se det hemska som händer andra runt om i världen

  2. Självcensur kan ju vara rätt bra om man är medveten om det och kan hindra sig själv i vissa fall.
    Fast det är ju riktigt klurigt av en treåring. Han blir nog något stort.

Lämna ett svar

Required fields are marked *.


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.