Vagnfel del 2

Där satt hon alltså nu. På trappen. Med en vagn som hade brakat ihop. Hennes fortskaffningsmedel, hennes arbetsredskap, hennes just nu viktigaste ägodel.
”JÄVLA SKITVAGN!”
Okej, lillebror var oskadd. Det var det viktigaste. Och som en guds försyn så hade fadern lämnat storebrors sittvagn hemma i dag.
Hon fick bädda ner lillebror i den. Med tre täcken och en kudde. Plus keps. Det såg väldigt roligt ut.
Men när hon gick ut var det obehagligt. Hon SÅG honom ju inte. Och lillebror bombaderades av intryck från alla håll. Klart grabben började gråta.
Ja, hur skulle hon kunna lita på NÅGON vagn efter det här?
De hade trots allt köpt den av en mammakompis. Skulle en mammakompis ljuga? Skulle en mamma ljuga? Skulle en kompis blåsa en?
Nej.
Så det fanns säkert miljoner vagnar därute som var veritabla dödsfällor.
Hade hon inte läst om sprillans nya Emmaljungavagnar som åkte in och ut på verkstaden sedan handtagen brustit i en trappa och bebisen ramlade ut boink-boink-boink-pang eller hur det nu låter när små bebisar går i tusen bitar.
Nej, det var inte roligt.
”JÄVLA SKITVAGN!”
Som om en Urban Jungle vore säkrare, de såg ju helt vrickade ut. Och hon ville ha en vagn som hon kunde se sin bebis i. En vagn som lillebror var trygg i. Såsom han hade varit i den här.
Hon suckade.
Där kom 62:an. Springa, springa, springa. Jävla skitbuss, åk inte nu då! Och alla dessa ryggradslösa kärringar och gubbar som inte kan plinga så bussen inte åker. De bara glor och glor och glor.
Hade hon bara en blomspruta skulle hon spruta vatten på alla klimakteriekärringar som skällde på henne för att hon gick i vägen för dem. Och på deras tid hade de minsann inte tid att sitta och dricka latte. Sprut! Sprut! Och alla gubbstruttar som gapade om att hon väl inte ÄGDE gatan för fan. Sprut! Sprut!
Och på alla racercyklister som skrek något obegriligt på engelska för att hon gick över gatan i cykelfältet. Sprut! Sprut!
Hon fick vänta på nästa buss. Och trängas med två andra mycket piffigare sexigare mammor. Varför var det bara hon som såg ut som skit? Sprut! Sprut!
Hon hängde på låset till barnvagnsbutiken.
”Hej, min vagn gick sönder i dag.”
”Jaha. Vad är det för vagn.”
”En blå.”
”Jamen vilket märke?”
Sprut! Sprut!
”Eurobaby.”
”Jaså, jaha. Ja, det är ju en BUDGETVAGN.”
Där ville hon drämma hela blomsprutan i huvudet på honom. Men det var ju inte särskilt konstruktivt. Hon tänkte inte gå hem utan att veta att hon hade en hel vagn i morgon.
”Jaha, så det är inte ens värt att laga då? Det är en bult som har gått av.”
Killen sa att jo, det kostade ungefär en hundring. Annars hade de en rätt bra vagn nu i neongrönt för femtusenniohundranittiofem. Och då ingick regnskydd.
Modern åkte hem igen och gick in på blocket.se. Nu var hon där igen. Det fanns ju MILJONER vagnar. Hon ringde fadern.
”Men kan vi inte laga den för en hundring då?”
”Men det är ju en jävla SKITVAGN! Och det fanns en där som var ganska smidig för sextusen spänn. Neongrön. Kanske inte riktigt vår färg, men…”
”Jamen, hur ska vi veta att inte alla andra vagnar är skitvagnar?”
Nej, det var just det. Hon tänkte på alla många och långa vandringar de gjort, hon och lillebror i vagnen. Och han älskade ju verkligen sina prickar på innefordret.
”Prickarna!”, sa modern och satte sig käpprätt upp i telefonstolen.
”Va?” sa fadern.
”Prickarna! Han måste ju få titta på sina prickar. Annars kan han inte somna. Han känner sig ju så trygg med dem.”
”Jaha-så?”
Fadern harklade sig förvånat. Han hade just sparat sextusen spänn. Tack vare några prickar.
”Jag lagar vagnen i dag. Och så firar vi med något riktigt trevligt.”
”Som vadå?”
”Två liter glass.”
”Jaha-så.”
Man kan inte få allt.

Lämna ett svar

Required fields are marked *.


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.