Efter förlossningen fick modern ta in på ett dubbelrum på Karolinska. Några pappor fanns det inte plats för. När modern bad om en kudde till, så fick hon till svar att nejminsann, det var EN kudde per mamma. Och skinka på smörgåsen? De bara skrattade,
”Hörru, vi ska spara 470 miljoner i år!”
Med detta dystra besked från verkligheten lade sig modern för att sova. I världens smalaste, mest obekväma och plastiga säng. För att ge lillebror en säkerhetsmarginal så han inte trillade i golvet vid ett hastigt vinddrag, så var hon tvungen att ligga på ena höftkulan. Det känns inget vidare. Tack och lov var hon dödstrött, så hon kanske skulle lyckas somna ändå…
”SNARRRRRRRRKKK!”
Det var mamman bredvid, hon bakom skynket. Och jäklar vad hon drog på.
”SNARRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRK!”
Trots öronproppar gick hennes snarkningar genom märg och ben. Modern suckade och försökte byta ställning på höftkulan.
Hon lyssnade på barnen som började skrika i korridoren, ett efter ett. Till slut lät det som en ylande hundkennel. Moden funderade en stund på att lägga sin enda kudde ovanpå huvudet, men flög i nästa stund upp i sittande ställning.
”PANG! PANG! PANG!”
Det lät som skottlossning inne i rummet.
Herregud, vad var det?
Hon lyssnade. Först var det någon som duschade… och man hörde hur det gnällde och stånkade i vattenrören… och PANG! PANG! PANG!
Jaha. De hade någon gammal pump inne på sitt rum. Modern lade sig ned igen. Mamman bredvid snarkade så hon väckte sitt barn. Och sedan var barnylandet i full gång igen.
Det skulle bli en lång natt.
Modern försökte tänka på något roligare. De här jättebautablöjorna till exempel, som nyförlösta mammor svidas upp i. Undrar hur de gör reklam för dem. Hon såg framför sig hur någon trettiofemkilos blondin med flygande hår sprang över en sommaräng iförd en sådan blöja. Gärna med ett par sådana där tjusiga nättrosor också… Modern fnissade. Jätteblöjan ger dig vingar. I detta fallet var det nästan sant. Man skulle nog kunna flyga med dem, på riktigt. Och varför hade ingen någonsin gjort en konstutställning med hemorrojder? Allvarligt talat. De måste ju finnas i alla former och förger. Kunde bli hur psykedelist som helst…
Snarrrrrrrrrrrrrrrrrrrk!
Yyyyyyyyyyl!
Pang, pang, pang!
På morgonen kom barnmorskan in. Snarkmamman krävde genast bröstmjölksersöttning. Hon sa att hon hade legat vaken hela natten och ammat utan att barnet hade blivit nöjt.
”Jag har inte fått sova en blund!”
Modern häpnade inför denna våldsamma lögn. Du ljuger! hade hon velat skrika. Du har ju för sjutton snarkat hela natten! Men hon svalde och drack ett stort glas äppeljuice i stället.
”Vi mammor måste hålla ihop. Annars kommer vi aldrig att få en extra kudde eller skinka på smörgåsen”, tänkte hon.
I stället packade hon sin väska så hon var klar när fadern kom.
”Ska du hem redan?”
”Ja, här kan man ju fan inte sova.”
