Modern vaknar en morgon och har en rand av prickar tvärs över magen. De kliar. Det ser ut som en pissmyra har gått över magen och bitit henne. Hon ringer barnmorskan.
”Har du haft mycket bristningar?”
”Nej, knappt några alls.”
(Vilket är ett smärre mirakel eftersom hon har en fullkomligt gigantisk mage.)
”Nehej. Då kan det vara hormoner.”
Okej.
”Eller något som du har ätit.”
”Ostmackor? Ballerinakex? Bananer?”
Jaha.
Modern tycker att hon har hört allt det här förut.
Allt är som en enda lång deja vù.
Prickar, prickar, prickar.
Exakt när började hela hennes liv kretsa kring alla dessa obegripliga prickar?
Kommer prickarna någonsin att slut? Eller ska hon tvingas leva med prickar resten av livet?
”Det är i alla fall inget farligt.”
Nehej.
”Men du kan smörja in med en salva om det kliar för mycket.”
Jaha.
Modern funderar på om den där salvan hjälper mot de där prickar hon ser framför ögonen också. Hon vågar inte fråga.
