Vad är det med alla dessa män och deras dingelidongs? Varför kan de inte bara stoppa ner den i brallan och vara glada och nöjda?
Hur svårt kan det vara?
Och varför tror så många män att det är okej att köpa människor?
Återigen tänker jag på Katarina Wennstams utmärkta bok Smuts.
Det är ingen smickrande bild av män hon målar upp, men tydligen mer och mer sann för varje avslöjande.
Det är en ding, ding, dingelidong värld.