Det var meningen att modern och fadern skulle gå på releaseparty för en bok som modern medverkat i. På ABBA-Bennys hotell Rival i Stockholm. Hottare än så kunde det inte bli. Och vilka människor hon skulle få mingla med. En massa kändisar!
Men det innebar också att modern måste ägna förmiddagen till att tvätta, eftersom det 1.) började lukta mögel från tvättkorgen och 2.) hon numera bara hade två tröjor och två byxor som hon kom i (och som inte hade spruckit) och båda ensemblerna var minst sagt besudlade med allehanda mänskliga exkremiteter.
Klockan två hade hon släpat, burit och vikt ihop all förbannad tvätt och såg prickar framför ögonen och mådde illa. Det gick en stund. Sedan gick det inte längre. Hon gick ut på toaletten och kräktes. Sedan tittade hon sig i spegeln. Det var ingen vacker syn.
”Gravida kvinnor är det absolut vackraste som finns”, hade faderns kollega hojtat härom dagen.
”Jo, jag menar det! Det finns inget sexigare än en gravid kvinna.”
”Tack. Jag ska försöka komma ihåg det nästa gång jag kräks”, sa modern trött.
Ty hon kände sig allt annat än sexig nuförtiden.
Hon orkade inte ens ha en behå på sig hemma – FÖR DEN SATT ÅT! Allting satt åt. Det enda som inte skar in i huden och hindrande blodtillförseln var urtvättade t-shirts och svettisbyxor. Det var detta fadern tvingades se henne i varenda dag. Osminkad och behålös. En spillra av en kvinna.
Modern svalde för att inte kräkas igen.
Hon hade minsann sett mingelbilder från sådana där kändisfester. Där var alla blivande mödrar tjusiga och uppklädda till tänderna i paisleymönstrade, urringade klänningar och strålade mot fotografen.
Modern hade provat en sådan där blommig, urringad blus. I sjunde månaden.
”HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP!”
Hon höll på att trilla baklänges ur provhytten. För det var ingen vacker syn – inte ens då. Det var bara ett par gigantiska bröst som attackerade världen och hotade att kväva densamma om inte någon gjorde någonting drastiskt. Fort!
Modern slet av sig det blommiga monstret. Sedan dess gjorde hon korstecknet så fort hon såg någon moderiktig mammablus.
I sina svarta mammatröjor såg hon åtminstone något sånär mänsklig ut.
Men inte ens den nytvättade, svarta tröjan kunde få henne att våga visa sig utanför dörren den här dagen.
Vad i herrans namn skulle hon på ett mingelparty att göra i nionde månaden? Visserligen skulle fadern tycka att det var trevligt att få komma ut och träffa lite snygga människor för en gångs skull.
Men modern var inte snygg. Hon var bara världens tjockaste, tråkigaste, fulaste fru.
Hon lade den svarta tröjan på hyllan för Bra Dagar och drog på sig något sladdrigt och urtvättat igen.
Och så undrar forskarna varför det är så många äktenskap som spricker under småbarnsåren…