I går fick modern det första exemplaret av min nya bok ”Från fuskmamma till supermamma”. Den är smultronröd i år, och ”jättetjusig” som förläggaren uttryckte det. Modern hann knappt lägga den i bokhyllan, ovanpå några ex av förra boken, innan de ringde från tidningen Mitt I (en lokaltidning för Stockholm) och ville göra intervju.
Men herregud, vad handlade boken om? tänkte modern. För det är ju så med böcker att det tar en himla tid innan de kommer i tryck – och då har man ju hunnit med en hel del annat kaos PMellan.
Så hon fick sätta sig och läsa om den, mellan ultraljudsbesök och körningar till akuten med tvååringen som tydligen drabbats av förkylningsastma. (Jaha, vad är det? Går det att bota? Växer det bort eller ska man ha det tills man blir åttio? Stackars barn.) Plus en sväng till sjukgymnasten för att få reda på om man kan göra NÅGONTING åt en klämd ischiasnerv. Det kan man inte. Men nu ska modern gå på gravidvattengympa i 32-gradigt vatten och ha badmössa!
”Alla ser ut som Barbamamma”, log sjukgymnasten.
Jotack, modern kan tro det. Hon kommer inte att lägga ut en bild på hemsidan.
Men boken då? Vad handlar den om?
Jo, om hur det är att sluta sin mammaledighet och försöka börja jobba och oroa sig för hur barnet överhuvud taget ska ÖVERLEVA utan sin mamma. Och hur man kryper omkring på golvet på jobbet och försöker barnsäkra alla sladdar och kontakter, utifall att barnet någonsin skulle hälsa på. Och man får inte någonting vettigt gjort, för man fullt upp med att oroa sig för huruvida fadern ska komma ihåg att såtta på barnet mössa eller ge det AD-droppar eller…
Och så handlar den om när de bodde i New York en månad – med en ettåring – på nio kvadratmeter på YMCA i Brooklyn och HERREGUD VAD TÄNKTE DE PÅ?! Det blev naturligtvis fullständigt kaos.
Men nu måste modern städa för nu kommer reporter och fotograf snart och då måste de i alla fall dammsuga och bädda, så de inte förlorar vårdnaden om barnet. Hon ska ju föreställa en supermamma nu…
