Dilsa Demirbag-Steen ifrågasätter förskolan i dagens avsnitt av Folkhemmet i DN.
Eller rättare, hon ifrågasätter det där med små barn och långa dagar på dagis.
”Det måste gå att kombinera ett jämställt samhälle med ett vuxenansvar för nästa generation. Samhället bör acceptera att småbarnsföräldrar under några år flyttar fokus till de små barnen för att återvända några år senare. Så varför låter vi inte livet sakta in när barnen är små. Varför inte sex timmars arbetsdag för småbarnsföräldrar? Det skulle befrämja nativiteten. Fler skulle känna att de har tid att ta hand om barn.”
Ja, varför inte låta livet sakta in några år när vi har barn? De är små under sådan kort tid. Jag fattar inte vad alla är så rädda för? Halka efter i evighetens rat race? Om det skulle hända, so what?
Varför tar papporna inte större ansvar för sina barn?
Varför startar inte fler kvinnor egna företag, så att de själva kan bestämma över sina tider?
Jag älskar vårt dagis. Men jag blir så otroligt ledsen när jag hör barnen med långa dagar fråga personalen: När kommer MIN mamma?
1 kommentar
Mina idag vuxna barn ville aldrig gå hem från dagis, det var jättejobbigt. Vi hade fredagsgodis istället för lördagsgodis för då kunde jag locka med godis i kiosken på vägen hem på fredagen så gick det i alla fall lite undan den dagen. Det där med egen företagare och bestämma över sin dag tycker jag låter som ett skämt. Min mamma var egen företagare, hon hade konditori. Hon jobbade jämt men jag kunde ju gå dit efter skolan, låg i samma hus som vi bodde. När andra firde helg hade min mamma extra mkt att göra, då var det högsäsong för tårtor etc. Väldigt få egna företagare har kontoret på fickan.