Min granne är försvunnen. Han gick ut och skulle vattna blommorna och sedan dess har ingen sett honom. Vattenkannan står kvar innanför porten och hans lägenhetsdörr står öppen. Det är i och för sig inget ovanligt att hans dörr står på glänt. Det gör den ganska ofta. Först tyckte jag att det var lite konstigt. Men sedan tänkte jag att han är ju invandrare, han kanske är van vid att ha det så. Kanske tycker han att det blir för instängt annars.
Annars vet jag inte så mycket om honom. Han säger inte mycket. Nickar mest en hälsning och vinkar till barnet när man kommer med barnvagnen.
Jag tror inte att han kan så bra svenska. Nu på våren ligger han oftast på knä i rabatterna och påtar med blommorna. Det är han som har satt alla tulpanlökar och penséer och våreldar vid vår port. Men i går regnade det hela dagen. Ändå stod hans dörr öppen. Och vattenkannan stod innanför dörren. Ett kuvert med räkningar som skulle betalas satt på insidan av lägenhetsdörren som om han hade tänkt att han snart skulle gå och lägga det på lådan.
Klockan tre på eftermiddagen knackade Maj-Britt på hos oss. Det är hon som har bott här längst.
”Har ni sett grannen?” undrade hon. ”Hans dörr har stått öppen hela dagen. Nu har jag satt en lapp på dörren att han ska ringa mig om han kommer hem.” Men inte sjutton kom han hem. Regnet fortsatte att vräka ned. Grannens dörr stod kvar på vid gavel. Bostadsföreningen hade inget telefonnummer till honom. Klockan fem knackade Maj-Britt på igen.
”Nu ringer jag polisen”, sa hon och polisen kom, skrev en rapport och sa att de skulle ”titta runt lite”. På kvällen kunde jag inte somna. Jag tänkte på grannen. Tänk om han fått en hjärtattack och segnat ned i buskarna. Jag tog på mig en regnrock och gick ut och kollade buskarna med en ?cklampa. Ingen granne.
Tänk om han råkat ut för ett brott. Han såg ju ut att komma från Colombia eller något. Knarkkartellerna! Tänk om han rymt från knarkmaf?an och nu hade de hittat honom och mördat honom! Eller tänk om han hade tagit livet av sig. Det knöt sig i magen. Varför hade jag aldrig stannat och pratat med honom? Bjudit in honom på kaffe eller en pilsner? Jag lovade mig själv att om han kom hem igen då skulle jag göra det.
Eureka! Vi har hittat grannen. Han hade beställt färdtjänst till sjukgymnasten på Karolinska. När taxin kom slängde han bara vattenkannan innanför porten och glömde att lägenhetsdörren stod öppen. Grannen heter för övrigt Frederico och kommer från Peru. Han tycker att det är lite crazy att vi trodde han var mördad och att Maj-Britt ringde snuten.
”Men Maj-Britt! Vad ska jag säga till polisen?” skrattar han och tar sig för pannan. För Frederico pratar faktiskt rätt bra svenska – och gillar pilsner. På måndag ska vi bjuda honom på sill och potatis. Skål!
