Modern går till jobbet varje morgon – och lämnar över hela ansvaret för barnet till fadern.
Hon försöker verkligen att inte oroa sig för att något ska hända. Men det är inte alltid så lätt.
En morgon när hon sitter på bussen på väg till jobbet ser hon hur en mamma springer in på akuten med sitt livlösa barn i famnen.
”Åh herregud!”, tänker modern. Hon svimmar nästan vid tanken att det kanske en gång är hon som springer in på akuten sådär.
Hon måste hålla sig i ledstången och böja ner huvudet mellan benen och hyperventilera.
Hela dagen undrar hon vad som kan ha hänt det där livlösa barnet. Hon kanske har försökt äta sin sin mammas öronproppar – och kvävts. En tung spegel, som den de har hemma, kanske har trillat ner från väggen och krossat barnet till döds. Hon kanske har trillat ner för trapporna. Hon kanske…
Modern dricker tretton glas vatten och rabblar sitt mantra för varje ond tanke.
”Han har det bra. Inget har hänt. Han är fullkomligt trygg med sin pappa. Du ska inte ringa hem och kolla. Du ska inte ringa. Du ska inte.”
Modern tittar på klockan en gång var femte minut. Herregud vad tiden går långsamt. Minuterna kryper fram – och man vet ju att de första minuterna är livsavgörande vid svåra olyckor. Ska hon inte ringa hem i alla fall? Och bara höra hur de har det?
Nej hon ska inte, hon ska inte, hon ska inte.
Klockan tio på förmiddagen står hon inte ut längre. Hon ringer hem.
”Hej det är bara jag. Hur har ni det?”
”Jo, det är jättebra.”
Hon pustar ut. Barnet jollrar glatt i bakgrunden. Han lever alltså, tack gode Gud. Hjärtat lugnar genast ner sig.
”Vad skönt. Vad gör ni för något?”
”Inget särskilt… men vet du att han får äta en massa roliga saker? Som aluminiumfolie och febertermometrar?”
Hjärtat slår plötsligt mycket fortare igen.
”Vad sa du?”
Det står här, i en broschyr, att det är helt ofarligt om han får i sig det. ”
Modern har redan slagit igen datorn och tagit på sig skorna.
”Och batterivatten och knallpulver och…
Modern hör inte längre. Hon har lagt på – och är redan halvvägs hemma.
När hon kommer innanför dörren hemma så hör hon hur fadern ropar till barnet:
”Du får ju äta skitroliga grejer, Elliot!”
”Vad sägs om en klunk aceton eller symaskinsolja? För att inte tala om nagellack och diskmedel!”
Modern springer in och tar upp barnet i famnen.
”Hej, älskling, är du redan hemma?”, säger han glatt.
Modern morrar.
”Vad är det? Jobbig dag?”
Modern svarar inte. Hon sliter bara ner Giftinformationscentralens poster från väggen och slänger den i soporna. Sedan låser hon in sig i sovrummet med barnet. Nästa dag vägrar hon gå till jobbet.
FAKTA:
En grupp brittiska barnexperter har undersökt 60 kvinnor och mäns blöjbyten. De kom fram till att män behandlar blöjbyten som ett däckbyte i Formel 1. De är väldigt organiserade och snabba. Deras blöjbyten tar i genomsnitt 1 minut och 36 sekunder. Kvinnor däremot tar sig tid att leka och jollra med barnet. Därför tar deras blöjbyten två minuter och fem sekunder.
(Källa: Expressen)
