Jag har länge tyckt illa om Nannyprogrammen på tv. Att kränka och frysa ut barn kan aldrig vara rätt. Dessa freakshows med förtvivlade barn inblandade känns groteska. Visserligen har det handlat om brittiska och amerikanska barn tidigare, barn som inte har kunnat identifieras av svenska skolkamrater, men ändå. Det är som om hela syftet med programmen är att svenska föräldrar ska kunna sitta och tänka ”Herregud, vilka monster! Sådär hemska är i alla fall inte mina barn.”
Vi vet ju, att det aldrig är barnens fel att familjen har problem. Det är alltid, alltid föräldrarnas ansvar. Om det är någon som borde sitta i skamvrån, så är det de vuxna.
Men något så vidrigt som SOS Familj på TV3 har jag aldrig sett. Nu handlar det plötsligt om svenska barn, som kan identifieras och som ska möta sina klasskamrater nästa dag. Första avsnittet visade en familj med en tolvårig flicka och hennes bror som hängdes ut helt urskiljningslöst. Flickan filmades när hon sov och när hon vaknade, när hon fick sina utbrott, när hon skrek och brottades med sin mamma, när styvpappan hånflinade – och när hon bröt ihop och grät. Hon filmades när hon sökte tröst utan att få det – och när hon höll en kudde för ansiktet eller drog täcket över huvudet för att slippa bli filmad.
Hon är tolv år. Tolv!
Och när hennes mamma sa att hon hatade sin dotter – och tv-teamet dessutom körde det i repris – var jag tvungen att stänga av, så illa berörd blev jag. Tänk, att få se sin mamma säga att hon hatar en på tv.
Hur sjutton har TV3 tänkt när de köpt in programmet? Att föräldrarna till dessa barn har haft det dåliga omdömet att ta kontakt med tv-teamet ursäktar på inget vis det övergrepp som det innebär för dessa barn att få sina mest förtvivlade stunder sända på svensk tv.
Sanningen bakom varför en tolvåring är så utagerande ligger ändå alltid långt djupare än vi någonsin kommer att få se i en nannydokusåpa.
Det här är inte värdigt svensk television. Oavsett var sändningstillståndet ligger. Lägg ner eländet! Snälla TV3, ta ert vuxna ansvar och släng serien i papperskorgen. Omedelbart. Innan fler liv blir förstörda.
PLUS: Sara Granérs absurda – och fantastiskt roliga – seriebok Det är bara lite aids. Stor samtidskonst!
MINUS: I dag saknar 72 miljoner barn i världen möjlighet till utbildning. Stöd gärna insamlingen Världens barn.
