Hopp-hopp-hopp!

Något av det underbaraste jag vet är att komma in i ett rum där Lykke är. Och när hon får se mig så hoppar hon jämfota av glädje i pappas famn.
Hopp-hopp-hopp!
”Sådär glad blir jag också varje gång jag ser dig”, ler Gunnar.
Det är kärlek.

Det går inte att kommentera längre.